Utsökt fortsättning på Tales of Monkey Island

Medlem
Utsökt fortsättning på Tales of Monkey Island

Finn ett fel.

Första episoden av <em>Tales of Monkey Island</em> var en trevande nystart för serien. Humormässigt blandade man högt och lågt, samtidigt som röstskådespelarna var glada men lät en smula yrvakna. Den där vassa leveransen man är van vid -- <a href="http://trydling.wordpress.com/2009/07/16/somise/">särskilt efter att ha spelat den briljanta remaken av <em>The Secret of Monkey Island</em></a> -- fanns inte där.

Skönt då att episod 2, <em>The Siege of Spinner Cay</em>, är betydligt mer strömlinjeformat. Från scen ett är tempot högre och dialogen både lekfull och rapp. Det känns som äkta <em>Monkey Island</em> igen, på samma gång som man får se en ny och spännande sida av Guybrush -- här blir han uppvaktad (typ) och flörtad med från ett antal olika håll. Det är första gången som någon annan än Elaine fattat tycke för honom på det här viset. Ett tecken på att serien är på väg åt ett vuxnare håll, likt en uppväxande Harry Potter som till slut hånglar loss med skolans kvinnor?

Saker man saknat #1: öluffning.

När vi lämnade Guybrush i episod 1 var han på väg mot Jerkbait Island för att finna voodoo-svampen La Esponja Grande. Och det är på Jerkbait Islands tre små öar som merparten av episod 2 utspelar sig. Här får man öluffa mellan de olika platserna på klassiskt <em>Monkey Island</em>-manér -- en fin feature som man inser hur mycket man saknat när man nu äntligen får se den igen. Det skojas också friskt med seriens historia. För den som fortfarande undrar vad hemligheten med Monkey Island egentligen är (en kunskap som Ron Gilbert tog med sig när han slutade på Lucasarts) kommer man ack så nära: en av karaktärerna i episod 2 erbjuder sig att avslöja "The Secret of Donkey Island". Doh.

Höjdpunkten i episod 2 är absolut interaktionen med den numera mänskliga LeChuck. Han tycks verkligen ha transformerats till en vänlig själ som vill hjälpa till. Den osannolika duon Guybrush/LeChuck måste således lösa ett par pussel tillsammans -- eller snarare får Guybrush ge LeChuck en snabblektion i basic puzzle solving. Det är en skruvad situation där Telltale visar en fingertoppskänsla och komisk finess som tidigare kanske gömts bakom prestationsångest.

Episod 2 avslutas efter ungefär fyra timmars pekande och klickande med en enorm cliffhanger. Och till skillnad från när ettan slutade på ett liknande vis känner jag nu en genuin längtan efter nästa episod. Det är en skön känsla.

Kolla gärna in Gisela Jönssons recension också.
Jag pekar och klickar på Wordpress också.

#blogg


signatur

Vincere vel mori.

1
Skriv svar