Första intrycket: Colin McRae Dirt 2

Vi hade i alla fall tur med grafiken.
<em>
Colin McRae Dirt 2</em> är som en välsorterad godispåse. Allt lyser i vingummisaftiga kulörer, och innan man blir trött på en tävlingsform kommer en ny och pockar på uppmärksamhet.

Presentationen är formidabel. Rumtom i världen åker jag med min trashiga trailer och hamnar på platser där det dallrar av energi. Det är publik, sponsorer och medtävlare i rörelse. Vimplarna vajar i vinden och speakerrösten som talar upphetsat över högtalarsystemet svävar iväg på vindar som doftar av grillad korv.

Väl på vägen i någon av de många tävlingssätten är det lätt att dras med av den svulstiga grafiken och det bombastiska ljudet. Om PS3-ägarna använder <em>Motorstorm 2</em> för att showcejsa sin maskin är <em>Dirt 2</em> motsvarigheten för 360-innehavarna. Men: för några dagar sedan var jag hos Dice och provspelade <em>Need for Speed Shift</em>. Ute i korridoren hade man riggat en Xbox (1) med deras gamla <em>Rallisport Challenge 2</em>. Jag var tvungen att köra det i några minuter, och kunde glatt konstatera att det fortfarande är världens nervigaste rallyspel. Jag önskar att Codemasters hade tittat på det för inspiration istället för <em>Motorstorm</em>.

Även om <em>Colin McRae Dirt 2</em> aldrig slutar vara aptitligt så finns det heller inga riktiga toppar. Ingen av grenarna sticker ut från mängden -- till och med seriens grundbult, rally, känns aldrig så där livsfarlig och upphetsande som det en gång gjorde när man spelade det första <em>Colin McRae</em>-spelet. För det är vägarna för breda och sträckorna för korta.

Det skulle aldrig kännas som en uppoffring att sätta sig framför <em>Colin McRae Dirt 2</em>. Å andra sidan känns det knappast viktigt på samma sätt som att fortsätta karriären i <em>NHL 10</em> eller pressa tiderna ytterligare i <em>Trials HD</em>. Å tredje sidan så träffar Codemaster mitt i prick på de som inte anser att en slipad varvtid är belöning i sig. Spelet bombarderar den någorlunda framgångsrike med nya dekaler, prydnader till instrumetbrädan och saker att hänga i backspegeln. Roligaste upplåsbara prylen: en liten spratteldocka av ens avatar som man kan hänga upp (uppochned) i en elastisk snodd innanför vindrutan.

Läs min recension av <em>Colin McRae Dirt 2</em> i SvD nu på torsdag.
[http://trydling.wordpress.com
Jag bloggar på Wordpress också.]

#blogg