Shallow and wide (en mycket försenad redogörelse för Microsofts presskonferens)
Jag har inte skrivit någon lista över mina käraste E3-moments ever än, men när jag gör det lär utannonseringen av Final Fantasy XIII till Xbox 360 idag på Microsofts presskonferens parkera sig ganska högt. Och då syftar jag inte på själva faktumet i sig – visserligen en nog så stor överraskning – utan sättet det presenterades på, med en utdragen, långsam trailer som från början såg ut att kunna handla om vilket RPG som helst men sedan gradvis introducerade fler och fler hintar om vad det EGENTLIGEN handlade om i takt med att tempos trappades upp innan sekvensen nådde sitt slagkraftiga klimax. Hade någon 20 sekunder tidigare sagt att filmsekvensen skulle avslutas med FFXIII-loggan hade jag inte trott mina öron. Jag vet att det inte betydde särskilt mycket förra gången Yoichi Wada klev ut i Microsofts manege för att bedyra sin kärlek till deras konsol – den gången var året 2005 och Wada på plats för att utannonsera 360-versionen av FFXI och ett techdemo som vad jag vet inte resulterat i något alls sedan dess – men känslan av upprymd förvåning var likartad. Jag tror inte att någon började gråta den här gången, men av jublet att döma var det inte långt ifrån.
Om Square Enix första trevande kärleksförklaring för tre år sedan fick vissa i publiken att brista ut i tårar (true story om man fick tro ögonvittnesrapporterna på plats) dominerades resten av dagens event snarare av cyniska skratt. Microsoft presenterade inte sin mytomspunna Wiimote-kopia (hoppet står istället till Sonys eventuella tudelade kontroll), men det går inte att hålla allvaret när de insisterar på att prata om sin miljard casualsatsningar som om Singstar, Eyetoy, Buzz och Miis aldrig existerat. Lips – som demades på scen av den berömda och erfarna musikern Duffy – är ju Singstar rakt av (trots att det utvecklas av fucking Inis!), och jag fattar inte riktigt grejen med att koppla in sin Ipod till konsolen och sjunga med i låtar man inte får se texten till. Lagom stämningsdödare, karaoke ska ju vara så inkluderande som möjligt. You're in the Movies är för Eyetoy vad Scene It var för Buzz, så öppet apande att jag knappt sett något liknande (istället för att spöa ninjor viftar man bort getingar), med en skum funktion som klipper ihop ens pinsamheter till något slags B-film i miniatyr (killer app!!!). Och apropå plagiat är det ju ingen hemlighet på vilket spel Activision sneglat med Guitar Hero World Tour. Både det och Rock Band 2 (fyndigt namn) fick scentid för att skryta om nya features och obegripligt långa låtlistor. Fast om man inte bitits av den mångtusenkronorsflugan än tror jag inte att det blir AC/DC som får en att trilla dit.
Det är inte särskilt svårt att förstå varför Microsoft kastar sig efter Sonys och Nintendos casual-publik alltmer aggressivt, men luttrade speljournalister är inte rätt kör att predika inför. Bland de riktigt tunga utannonseringarna var det tunnsått, även om flera demonstrationer imponerade stort – Resident Evil 5 (co-op!), Fallout 3 (den hurtiga femtiotalsstilen clashar snyggt med Washington DC:s sönderbombade innanmäte, det är ganska mycket Bioshock över mötet mellan naiv övertro på systemet och apokalypsen det leder till), Gears 2 (inte min grej, men den eldhärjade staden visade med brännande eftertryck varför det är Epic och inte Id folk vänder sig till när de vill ha världens bästa grafikmotorer – och så tycker väl säkert många att co-op för fem pers låter lagom)... och Fable 2 såg ju, eh, lustigt ut. (Ganska taffligt, ärligt talat.) Huvudsaken är väl att Peter Molyneux fortfarande har dragningskraft som en mindre planet – så fort han äntrade scenen reste sig hela hallens bestånd av fotografer upp, siktade och fyrade av blixtarna som en svältfödd arkebuseringspluton.
Annars då? Tja, Live Arcade känns lika spännande som alltid. Portal: Still Alive, Geo Wars 2, något slags South Park-spel (vi vet ju iofs hur DET brukar gå)... Bland de riktiga spelen bidrog Rare med redan kända Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts (apropå XBLA kommer original-BK nedladdningsbart så småningom) och Viva Pinjenöt: Trouble in Paradise, medan Microsoft själva gafflade på om försäljningssiffror (som vanligt förstås inte alls så överväldigande som de vill få de till, löftet om att 360 kommer sälja fler enheter under den här generationen än PS3 låg inte helt rätt i tiden), det allt större 360-utbudet av nedladdningsbar film och TV (this feature is not available in your region, please shoot yourself) och inte minst deras nya dashboard, komplett med, eh, "avatarer" (du kan typ skapa en stiliserad version av dig själv som du väljer kläder och frisyr till!!!).
Jag vet att det låter som en ändlös parad av triumfer, men det är ganska talande att det enda spelet på publikens läppar minuterna efter tillställningen var... ja, fill in the blank, liksom. Inte Peter Jackson presents Halo 4, inte Halo Wars, inte Alan Wake, inte GTA IV: DLC City, inte ett enda av spelen förhandspengarna låg på. Kanske har vi missförstått ännu en aktör i konsolkriget. Microsoft är trötta på att vara hardcorealternativet och inget mer, att vara företaget som går deep and hard bara för att leva på smulorna från Nintendos (och i vissa regioner Sonys) bord. 2008 är det istället dags att gå shallow and wide.
(Det som antogs vara Square Enix motsvarighet till Microsoft-spektaklet visade sig sedan bestå av en ganska intetsägande frågestund – en presskonferens i ordets rätta bemärkelse – med Yoshinori Kitase och en marknadsperson från SE. Standardsvaren: "We can't give you any details right now", "It has yet to be decided". Final Fantasy XIII må vara ett av mässans mest omtalade spel, men vad det egentligen kommer innehålla är egentligen inget mindre mysterium nu än det var för ett par år sedan.)
