Spel - En nödvändighet eller bara en lek?

Medlem
Spel - En nödvändighet eller bara en lek?

Visst är det lite så att i vår gråa tråkiga vardag måste ha lite spänning. Något oförutsebart, ovanligt, adrenalin-kickande som får våra liv att vara lite mer utav det speciella. Det är detta vi minns av livet. Födelsedagar, fester, helgaktiviteter, ja allt vi kan finna egentligen som sätter färg på tillvaron. Likaså är det med filmerna vi ser och spelen vi spelar. Men är dessa saker bara en lek vi använder som tidsfördriv istället för andra tråkiga aktiviteter eller är det en nädvändighet?

Vi människor, vi tröttnar till slut på att göra samma saker varje dag. Upp och hoppa, frukost, kaffe, tandkräm på borsten, bussen till jobbet, mera kaffe, skämta om chefens dotter, jobba, jobba, jobba, rökpaus, jobba lite till, mera kaffe, slå en sjua, jobba ännu mera, ni känner igen det.

Om vi tar och tittar på en film, Matrix är alltid ett bra exempel. Filmen börjar hos filmens huvudkaraktär Mr Anderson som vi följa genom filmens gång. Mr Anderson som senare blir Neo visar sig bli en riktig action-lirare som springer på väggarna och slåss mot hundratals samtidigt. Men han är inte ensam, runt om han finns hans vänner och ovänner - som även de har sina speciella förmågor. Nu tittar vi lite extra, de slåss alltså i en värld där vardagliga människor lever. Tittar man lite bakom kulisserna går människorna med sina vardagssysslor, på väg till jobbet, talandes i telefon, kaffe i handen eller var de nu råkar göra. Detta är vi. Vi på riktigt menar jag då. Vi är och kommer aldrig bli eller vara något speciellt. Varken du eller jag kommer nånsin att bli en Neo som kan ta oss fram i slow-motion. Eller kan vi det?

Vad är det som gör ett spel intressant? Svaren är många beroende på vem man frågar. Men alla har sin grund som oftast brukar vara storyn. Du har en story sedan är det upp till utvecklarna hur utförandet ska vara. Action, äventyr eller rollspel - you name it. Vi som spelare får sedan ta del utav detta utförandet och för således storyn framåt. I film är det i princip samma sak. Fast i en film finns redan storyn klar och vi får bara följa den och dess karaktärer. I spelen får agera och utföra - vara någon.

Jag tror ni, precis som mig efter att ha sett en film verkligen inspirerats av en handligen och karaktärerna. Har ni aldrig drömt om att vara mannen bakom masken i V för Vendetta? Befriaren av Skottland i Braveheart, lika grym på att köra bil som Vin Diesel i The Fast & The Furious, Russel Crowe i Gladiatorn? Trots deras motgångar skulle vi göra allt för att vara dessa hjältar och idoler. Hellre vara en spindelman med superkrafter än att stämpla varor på ICA.

Trots detta, hur mycket vi än drömmer, kommer vi alltid vara statisterna som finns i bakgrunden i filmerna. De "vanliga" människorna utan sällsynta syften. I spelen går vi som sagt steget längre och får vara någon. Du blir din egen hjälte och glömmer bort allt vad stämpla varor betyder. Du är unik.
Frågan är om detta är behövande för oss "vanliga", att vi ska glömma bort vilka vi egentligen är och känna en större mening i livet. Vi kanske lever i ett Matrix i alla fall, där materialism bara är en funktion för att hålla oss sysselsatta. Vi skiter egentligen i det mesta bara vi har nog med saker att sysselsätta oss med som vi finner är roligt eller intressant. Eller sitter vi bara och leker bort vår tid på att vara någon vi egentligen inte är?

#blogg


signatur

It's Nice To Be Important, But It's More Important To Be Nice

1
Skriv svar