Jag hade en dröm #3

Jag går gatan fram i vad som ser ut som en tunnelbana. jag ser hur Britney Spears uppträder på en provisorisk scen. Jag ser Peter Haber springa uppför en spiraltrappa med en bukett rosor i ena handen och ett stort leende på läpparna.
Helt plötsligt kommer Mats Sundin, för dagen iförd polisonger och skägg, fram till mig, rycker tag i mig och skriker "följ efter den där mannen". Ser hur en kille iför Detroit Red Wings-dräkt springer uppför spiraltrappan. Jag och Mats springer efter.
Mannen springer in i en klädaffär, han är fångad. Mats skrinar fram (ja han har skridskor på sig) och tacklar omkull mannen. Jag tittar ut genom fönstret på klädaffären. Därnere pågår ett mästerskap av något slag.
Jag ser hur Carolina Klüft tar sats med ett spjut och redan när hon har kastat iväg det fortsätter hon att springa, för att till slut utför ett höjdhopp.
Helt plötsligt befinner jag mig i finalen på 3000 meter.
Jag springer och tar ledningen, på sista varvet spelas "Disable This" med Michael Jackson, en låt som inte finns på riktigt, men den spelas iallafall.
Jag vinner på en jävligt bra tid, 3 minuter blankt, nytt rekord.

Drömmen klipper till en lång motorväg, öken runt omkring. Jag befinner mig i en lastbil, det är uppenbart att jag racear med en annan lastbil då vi ligger jämsides med varandra. Plötsligt befinner jag mig på en motorcykel istället. Jag ökar farten. Och ökar, ökar, ökar...
Som mest kör jag i 723,65 km/h, men lastbilen hänger med bra. I ett ögonblick av oförsiktighet kraschar jag mot en personbil och börjar flyga genom luften. Landningen känns relativt bra med tanke på farten (det är något av en önskan från min sida att känna hur det känns att flyga genom luften och skrapas mot asfalten efter en krock. Likaså vill jag veta hur det känns att bli påkörd av en bil).

När jag reser mig upp har drömmen klippt igen. Nu står jag i kön till en finlandsfärja. Väl ombord ser jag en grupp tonårstjejer iförda schoolgirluniformer sitta och kolla på någon film med hjälp av en projektor. Filmen projekteras mot några toalettbås. Jag känner mig akut skitnödig och går in i ett bås (här tror jag att jag tuppar av inne på dass, nästa sak jag minns från drömmen är nämligen hur jag vaknar upp med ett ryck). Jag börjar kika ut genom båset genom glipan vid golvet. På så sätt kan jag se tjejernas trosor.
En av tjejerna är min lillebror Adams kompis Joels stoarsyster Cissi. Hon har ljusblåa trosor.

När jag går av färjan har den stannat vid en restaurang där servitörerna är otroligt påträngande och vill att man ska smaka av just deras förrätter som de håller fram på små tallrikar.
De får säkert provision på sina gäster vet jag att jag tänker.
Slår mig ner vid ett långbord, vet inte vilka andra som sitter där.

Drömmen klipper igen, nu befinner jag mig i en hotellkorridor.
Öppnar ett rum och en man släpper in mig.
"Känn dig som hemma" säger han.
Vi går ut på balkongen, där ligger en kvinna och solar i leopardbikini gjord av päls.
"Upp med dig, jag har en ny gäst" säger mannen.
Kvinnan blir mycket irriterad och ställer sig upp och börjar gräla med mannen. När hon står upp ser jag att bikiniunderdelen är en string. Och fan ta mig om hon inte har den snyggaste röven ever.
Sätter mig på knä bakom henne och bara tittar. Börjar gestikulera mot mannen hur jag lufttafsar och luftspankar henne.
Han börjar skratta. Då vänder mig kvinnan mot sig och förklarar att hon minsann aldrig haft analsex, bara så att jag vet. Själv funderar jag bara på om kvinnan framför mig är Karin Jansson, från min parallellklass i grundskolan.
Kvinnan i stringleopardbikini av päls stormar ut från hotellet. Jag följer efter på avstånd, lagom långt för att hela tiden ha koll på hennes underbara stuss.
Vi kommer till ett övergångsställe med röd gubbe.
En liten flicka står där med sin mamma.
"Kan vi inte gå nu?" säger flickan.
"Nej, vi måste vänta" säger mamman.
"Jag går ändå." säger flickan.
Hon springer rätt ut i gatan och blir påkörd.
Medans alla i närheten springer fram för att kolla och försöka hjälpa har jag själv blicken på en tunnelbanenedgång. Jag lämnar flickan åt sitt öde och går ner.
Britney Spears uppträder fortfarande.

Drömmen klipper igen, nu befinner jag mig inuti Day of Defeat: Source, vi spelar på en bana från Crysis, jag är amerikan.
Springer runt ett hus och kommer upp i ryggen på fienden. Ska precis dra fram kniven men får istället upp spaden (som alla vet har amerikanerna kniv medans tyskarna har spade, ologiskt värre med andra ord.
Jag dödar två tyskar och vrålar "And the Winner is... SpadeMan!" till mina stridskamratersom börjar skratta. Min röst låter precis som Craig Charles, proglamledare för Robot Wars.
Helt plötsligt uppenbarar sig en robot framför oss, den ser ut lite som domarroboten i Robot Wars. Med en bultsax i nävarna klipper jag av dess armar med lite hjälp från mina stridskamrater som håller fast den. Roboten är besegrad.
Plockar upp en K98 från en av de döda tyskarna och får syn på två flyende tyskar. Jag och en annan amerikan följer efter och skjuter ihjäl dom , en var. Killscoren visar att männen vi nyss sköt ihjäl var Danne och Gullan, två jobbkompisar till mig.

Äntligen vaknar jag.
Summa summarum: En av mina sjukaste drömmar någonsin.

Bonus:
En bild på tavlan jag hittade på nyårskvällen. Inte illa pinkat, undrar varför nån slängde den.
Nu är frågan bara var den ska hänga.

(Jag ser förjävlig ut på bilden, jag vet.)

#blogg