Dityramb över Anders Persson och Mattias Sixtensson

Efter hot, tandagnisslan, konstiga blickar, multipla anala penetrationer, och systematiskt avlägsnande av författarens lemmar är det slutligen här: inlägget tillägnat Anders Persson och Mattias Sixtensson, två av mina kompisar (även om riktiga kompisar inte hade krävt att få synas i strålkastarljuset så fort man hamnar på Ä-kändislistan).

Men allt detta till trots, vad är det då jag gillar med de här två kufarna?

Mattias ställer alltid upp för en, oavsett vad det gäller.
Om man vill ha skjuts till stan? Inga problem.
Fixar han snacksen till filmkvällarna? Räkna med det.
Kan jag mörda hela hans familj bara för roligts skull utan att han invänder? Förmodligen.

Det var också Mattias som introducerade mig för min favoritfilm, The Boondock Saints.
Han är helt enkelt en rejäl karl som man alltid kan räkna med. Snäll som ett morfinpåverkat ostron skulle han aldrig göra en fluga förnär och om han fick styra världen skulle vi inte ha några fler krig.
Fram tills han bestämmer sig för låta världen att re-enacta alla slag ur Killzone vill säga.

Anders då? Tja vad ska man säga? Han är ung, han är snygg och han är skomedveten (mannen har blå skor. Och Pac-Man skor. Hur coolt är inte det?). Han är med andra ord alla kvinnors drömman. Trots detta är han för närvarande singel, så passa på alla ni tjejer därute medans ni har chansen.
Hans kan allt som är värt att veta om Star Wars och spelar gitarr, en gitarr som han villigt lånar ut för nakenfotografering. Bara en sån sak.
Sen är det nästan alltid Anders som hostar förfesterna, vilket såklart är guld värt.

Klart är ju att utan dessa två maskulina humanoider skulle min bekantskapskrets genast kännas mycket tråkigare. Så tack för att ni finns grabbar.

#blogg