A trip down memory lane

Mina två storebröder, båda rabiata anhängare av undertecknads blogg, föreslog att jag idag skulle blogga om morfars 80-årskalas som hölls idag ute i Ryssby.
Ärligt talat var det dock ingen vidare intressant tillställning, jag menar det var ju ett kalas liksom, vad kan man förvänta sig?
Alla som någonsin varit på ett kalas vet ju hur det är, och detta var precis som ett kalas ihos klanen Kullberg brukar gå till:
mat åts, blommor delades ut, födelsedagssång sjöngs, farbror Rolf blev som vanligt lite för full, Klara hade klämt ut en unge till och den där konstiga kusinen från landet verkade som vanligt ha blivit ännu lite konstigare än senast (nu med orden "Ricky Bruch äger alla" tatuerat längs hela högerarmen).*
Som ni förstår är det ju inget jag vill tråka ut er med mer än vad som redan skett, MEN
däremot så påminde mig Jimmy, en av storebröderna, mig om en ganska rolig anekdot. Vi kan väl kalla den för "Smålänning är inte något man blir, det är något man föds till"

Platsen är High Chaparall, år 1998 eller nånting ditåt men ung var jag iallafall.

Jag har precis köpt, eller frågan är om jag inte till och med fått, en redigt stor förpackning popcorn. Ni vet, biostor.
Min lillebror Stefan frågar om han kan får ett ynka popcorn. Som den snälle storebror jag är så får han självklart det. Dessvärre tappar han det på marken. Snorungen har sen mage att be om ett nytt varpå jag mer eller mindre skriker "DU FICK JU FÖR FAN NYSS ETT!!!

Stefan fick inget andra popcorn, och jag insåg i redan i en mycket tidig ålder att arvet som smålänning är inget man så lätt slipper undan.
På gott och ont.

*Finn tre fel:
Tre av sakerna i denna mening är sanna, tre är det inte.
Den förste som kan lista ut vilka som är sanna vinner ett par använda öronproppar av undertecknad.
Priset skickas via sedvanlig postgång förutsatt att vinnaren även lämnar en giltig postadress.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

#blogg