Sablar, jag kan inte låta bli!
Att skriva en sån där årets bästa lista..förlåt
I 2008as sista döende timmar så kan jag inte låta bli titta tillbaka och bidra med några sista nostalgiska dödsryckningar innan vi hejar in 2009. Så här kommer en list, en misslyckad sådan. Samt lite tankar kring vad listan handlar om, årets spel.
Ibland är det svårt att vara ärlig mot sig själv. Jag har under lång, lång tid varit bestämd på punkten att Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots utgjort årets främsta spelhöjdpunkt. Det var spelande som bröt så många nya nivåer. När jag spelade Metal Gear så kände jag att "detta är som next-gaming" borde vara". Inte med någon grafiskt prestand i åtanke utan i skickligheten att väva ihop fler välgjorda gameplayelement med narrativet och ständigt våga göra saker utanför rammen om vad som väntas. Gränsen mellan spel och film har suddats ut utan att för någonskull berättande eller spelande blir lidande för det. Hideo Kojima har insett (som skrämmande få andra) att spel kan vara så mycket mer än action med QTE i pauserna pch han har vågat göra något åt det. Så i mån om spelandets framtid så är Metal Gear Solid 4 enligt mig årets viktigaste spel.
Det jag däremot spelat mest har varit Rock Band 1/2. För att vara lite ärlig mot mig själv så kan jag nog inte sluta spela det. Jag har blivit beroende av de fallande färgplupparna och jag drömmer om dem på natten. Till och med i mina infernaliska sista dagar av uppsatsskrivande så måste jag bara dra ett medley på Everlong, Little Sister och Painkiller toppat med en fiktiv allsångsfinal med Charlene (Im right behind you). Rock Band har ju egentligen tatt spelande till nivåer högre än Metal Gear någonsin kan klara av. Vad gäller att forma om både partyspelen, spelmarknaden och musikmarknaden efter egna händer. Men relationen casual gamer och hardcore gamer gör att jag egentligen vill tycka att Metal Gear är viktigare. Jag får ju inga rysningar och aha-upplevelser eller övriga starkare känslo intrycka av Rock Band som jag fick av MGS4 men jag har ju sjukt kul hela tiden.
2008 var också året då ensam var stark. Joakim Sandbergs Noitu Love 2 är ett enmanna projekt som både gav mig gameglädje överträffande hela företags spelkataloger och var den bästa medicin mina pixelcravings kunde få. Så i slutändan så kan jag inte med att göra en lista i den här bloggen. Jag hittar tre spel som jag inte kan med att rangordna då det bara skulle betyda att någon skulle hamna sist. Så här utan någon som helst rangordnign är år 2008as bästa spel, en misslyckad lista.
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Noitu Love 2
Rock Band 1/2
Lite lagom förutsäjbart och inte jättespännande. Precis som det skall vara.
Gott nytt på er.