Hajpande
Efter gårdagskvällens misslyckade bevakning av Kojima-sidan så har jag suttit och tänkt lite på det där med hajpande.
Jag tror det är en viktig del av människans natur att hype'a saker. Vi kan liksom inte låta bli hur mycket vi än försöker. Filmer, spel, konserter, semestrar och allsköns stundande händelser. Allt ska peppas och ofta blir hypen en större del av nöjet än när det väl händer. Jag har ett par vänner som är riktiga hype-junkies, de lever verkligen för hypen. När väl ett spel de brandslangat lovord över kommer är det redan glömt för nästa hype har tagit vid. Det optimala borde väl egentligen vara att anta att allt som kommer är skit tills det att det kan bevisa motsatsen? Ja, så får det bli i fortsättningen. Länge leve cynismen.
Tror absolut att hypen är ett skapat problem/behov.
När järmvägen kom var folk inte direkt glada att få ett metall-spår indraget tvärs över potatis-åkern. När telefonerna byggdes in var folk snarare rädda för den nya tekniken än glada för tillgången till den.
Sen har vi ju å andra sidan sånt som blev hypat. Titanic och Hindenburg comes to mind.
Ser däremot inte syftet med det. Annat än att luras då. En produkt eller händelse som är bra är bra utan förutbestämt PR-maskineri.
Själv har jag minne av De Två Tornen när det begav sig. jag kollade allt som fanns innan jag gick på bio, och det var en av de största film-besvikelserna jag haft. Till Konungens Återkomst gjorde jag istället tvärtom, jag undvek allt förhandsmaterial. Och det var istället en av de starkaste bioupplevelserna jag haft.
Kör du på att undvika saker. Det tjänar du på i slutändan, för du kommer inte få tillgång till den färdiga produkten efter någon annan ändå.
- Ät mig levande.
