00-talets 30 Bästa spel! (20-11)

Då fortsätter den fantastifioniska 00-talet-listan trots att vi är nära på två veckor in i det nya årtiondet. Vi sparkade igång med 30-21 och idag kör vi plats nr 20 till 11. Sprid listan till alla ni känner och risa och rosa gärna i kommentarerna.

Ett spel per serie, personlig lista och allt sånt där disclaimer-tjafs.

Ett av listans svåraste val. GTA3 var först, men samtidigt inte mycket mer än först. Vice City har den mest strömlinjeformade upplevelsen och sätter tempo, stämning och spelvärld bäst av alla. San Andreas är däremot roligast. Ofta för att det är så over-the-top att man börjar klia sig i huvudet och undra om man faktiskt spelar GTA eller något Flash-spel av Tom Fulp.

Jag missade den första Pokémon-vågen lite. Jag samlade visserligen kort och Pokémon upptog min vardag och fritid på så gott som varje sätt, men jag spelade inte spelen. Det var svårt utan Gameboy. Upprättelsen kom med Sapphire och jag fick därmed både en makalös spelupplevelse samt en retorspektiv nostalgiinjektion stor som en rymdfärja.

I min bok så är Resident Evil 4 världens mesta GOTY. När vi tittar tillbaka på det så kanske vi inte riktigt känner lika starkt för det, men när vi väl var där så räckte det med att höra motorsågen för första gången för att inse att detta, detta skulle bli årets spel. Längden, variationen, stämningen och det genomgående fullt-ös-medvetslös-tänket slog bara ytterligare in den insikten.

Snabbt summerat: Jag drog igenom COD4 på ett par dagar. Efteråt kom jag på att jag varken hade ätit eller gått på toa under den tiden. Det talar nog för sig självt.

Jag har inte spelat Wind Waker ordentligt. Eller Twilight Princess för den delen. Vill bara ha det som en fotnot. Så ni vet. Jag tror ändå inte mitt beslut hade rubbats så där väldigt för med med Majoras Mask hade jag ofta roligare än vad jag hade med självaste Ocarina of Time. Storyn var originell och riktigt drabbande. Världen kändes fullfjädrad och maskerna är en av spelseriens bästa funktioner. Allt från den tidigare delen i serien hade slipats till perfektion och tweakats. Shigge och hans gäng var säkra på formen, vågade mer och vågade snurra till det.

Om spel vore filmblockbusters (såg ni vad jag gjorde där?) så hade det första PoP produktionsvärden och kvalité som hämtad från en Cameron film. Allt är rätt i Prinsens återkomst. Det är så gott som felfritt för sin tid. Det är nästan så man stör sig på att det är så perfekt.

Det är fult och smaklöst. På gränsen till provocerande dumt och jag hade hatat detta spel om det inte vore för att det har en av de tajtaste extreme action-kontrollerna någonsin. Svårt men aldrig frustrerande. Spel.handsvett, Ninja Gaiden varde ditt namn.

Sett till hela serien så är förmodligen 2:an det bästa av dem men 3:an ligger mig personligen närmast hjärtat. Möjligheten att kunna reversa in i manual mellan ramphoppen gav möjligheten att bygga upp helt sinnesstörda poäng och av alla spel jag någonsin spelat så är nog Tony Hawk Pro Skater 3 det enda jag känt mig riktigt bra på. Ibland räcker det för att bli #13.

Hade egentligen satt 1:an här om det inte vore så att spelet kom ut tre dagar före milleniumskiftet, i Japan. Håller tummar, tår och hår för att Shenmue någon gång ska få avslutas med en 3:e och sista del. Spelmässigt fanns här en bländande spelvärld, en grafik som var så in i bänken före allt annat, ett djupt och förbisett fightingsystem, samt QTE. Tack och hat för det.

Gammelmor för alla "konsols-"äfpeäs". Att förneka dess betydelse
är som att ta ifrån sig rätten att kalla sig gamer. Personligen har det för mig bara handlat om fyra saker. Spelsoffan full med vänner. Dubbla tv-apparater. Fyra-spelars co-op och en Warthog.

Topp 10 kommer inom kort! Stay tuned...

#blogg