Bye Bye Dante, Hello Vergil!
För er som inte har fattat det än så har jag återupptagit mitt Devil May Cry 3-spelande efter att ha fastnat i kub-rummet (som jag klarade igår ).
Startade spelet redan i morse, och har inte stängt av det på hela dagen. Har förstås inte suttit vid datorn hela tiden (jag har faktiskt städat), men spelet har som sagt varit igång. Nu kommer det roliga, och det sorgliga samtidigt; efter drygt 21 timmars spelande har jag klarat ut Dante-delen. :'( (välj vilken smiley som passar bäst). Hur som helst. Jag kommer att sakna Dante. Som tur är har jag Vergil-delen kvar, men jag kan inte tänka mig att den kommer att bli lika rolig som Dante-delen. Började spela lite med Vergil... Men jag tänker inte tala om vad jag tyckte. Njet. Jag vet inte vad jag tycker, och det är därför jag inte tänker tala om det eller nåt...
Mina slutsatser efter att ha spelat Devil May Cry 3 Special Edition;
Det är ett skitkul spel. Punkt. Jag fattar inte att det fanns en tid (i somras) när jag inte spelade det. Jag tror att jag är beroende. Jag kommer definitivt försöka klara ut hela spelet på normal istället för easy (min dator tyckte att jag var för dålig för normal). Jag ska klara det. Ska.
Annars har det inte hänt mycket idag. Det har bara varit städning. Städning, städning och lite mera städning. Så nu ser rummet i alla fall lite bättre ut. Jag hatar att städa, men jag gillar resultatet. Nu gäller det att ta det lugnt, för sedan drar jag på luftgevärsskytteträning. Långt ord, men det skiter jag i.
Ses nåt tag (förmodligen imorrn.)