Favoriter genom tiderna: Thief

Efter att ha spelat igenom Deadly Shadows var jag tvungen att installer Thief Gold. Jag kunde inte få nog av den underbara Thief-stämningen.

Thief-serien hör till mina absoluta favoriter. Jag tror det ursprungliga spelet var ett av de första lite mer action-betonade titlarna jag prövade på. Tidigare hade jag mest spelat äventyr och rollspel av det stillsammare slaget. Men efter Thief-demon var jag tvunget att testa. Jag föll pladask. Stämningen, alltifrån ljudet till de ganska enkla filmerna, var så fängslande och framkallade rysningar av välbehag. Det var så oerhört spännande att sitta i mörkret och iakttaga vakternas rörelser för att hitta den perfekta tidpunkten att, bokstavligen, slå till. Men fy vad jag avskydde zombierna. Egentligen var de ju inte så farliga, långsamma som de var, men de var kostsamma att slå ut och irriterande om man valde att strunta i dem.

Därför tyckte jag bättre om The Metal Age, inte så många zombier och apor utan mer av mänskliga motståndare. Jag minns att jag till och med vågade mig på att spela på expertnivå, och det var första gången någonsin i ett spel. Annars har jag alltid kört på normal. Jag blev riktigt duktig på att utnyttja både mina verktyg och miljön och behövde mindre och mindre hjälpmedel för att klara ett uppdrag.

Jag hade lånat ur Thief Gold till min bror och kunde inte spela om det på många år men en dag hämntade jag hem det igen och spelade om det på expertnivå. Och jag upptäckte att det trots allt kanske var lite bättre än tvåan. Jag kan inte säga riktigt vad det är, men något i stämningen, berättelsen eller kanske rentav bandesignen gör ettan något njutbarare att spela, men jag skall lämna mitt slutliga omdöme efter att ha spelat om det också. Det ligger här och väntar på sin tur.

Deadly Shadows då? Jag måste säga att jag blev aningen besviken. Det var väl kul med en mer sammanhållen handling, men det kändes som att väldigt mycket tid ägnades åt transportsträckor. Det var inte så där jättekul att springa fram och tillbaka i staden för att shoppa. Dessutom kändes staden av någon underlig anledning mindre än i de två tidigare delarna. Det var som att följa smala gångar och den känslan får jag inte nu när jag spelar om Thief, trots att staden egentligen inte är större, eller att man faktiskt bara kan röra sig i en liten del av den åt gången, i bästa fall. Det är något med designen som gör att det ändå känns rymligare. Kanske är det för att staden i de tidigare delarna var så folktom, men jag tror inte det bara är det. Sen är det några saker i hur vapen och prylar fungerar som inte tilltalar mig, men det kan vara så att det bara är förändringen jag inte tycker om.

Trots dessa invändningar så är det ju ett Thief-spel och därför helt underbart. Stämningen är det inget fel på, och vågar jag bara spela på högsta svårighet också så kommer det nog att bli lite mer utmanade än jag fann det första gången. Om fem år kommer jag säkert att skriva ett längtansfyllt, nostalgidrypande inlägg om det. Jag menar, det är ju Thief.

#blogg