Att få sin vilja igenom

Medlem
Att få sin vilja igenom

På jobbet sitter jag bredvid en stor maskin. Den väsnas och låter så mycket att jag har svårt att tänka, och att ta ett telefonsamtal är en omöjlighet. I början pep den dessutom var femte minut när det var dags att stoppa i en ny plåt och eftersom jag satt närmast och hade "mindre viktiga" arbetsuppgifter föll det på min lott att serva den. Det var ett jäkla elände. Vissa av mina arbetsuppgifter kräver en viss koncentration som bröts varje gång larmet gick. Sedan tog det några minuter att hitta tillbaka till den och då var det dags igen. Nå, detta löstes genom att det köptes till en kassett som matar plåten. Skönt.

Men så var det det här med bullret. Ganska snart insåg vi att det var en osund arbetsmiljö. Dessutom behöver maskinen en konstant, inte för varm, temeperatur vilket gjorde att vi fick vädra hela tiden och jag hamnade i drag. Så det bestämdes att det stora kontoret skulle byggas om. En vägg skulle sättas upp kring maskinen och det gamla maskinrummet skulle bli nytt kontor. Återigen, skönt. Enda skälet till att jag över huvud taget har stått ut vissa dagar är just vetskapen om att jag snart skulle få flytta till ett relativt tyst kontor. Helt tyst blir det aldrig, det är trots allt ett tryckeri jag arbetar på.

Idag upplyste mig min chef om att jag inte skulle få flytta dit. Nej, istället skulle skrivarna stå på den plats jag blivit lova ochjag skulle sitta kvar i helveteshålet. De hade nämligen kommit fram att det skulle bli för mycket spring om skrivarna stod kvar där. De kräver trots allt en viss passning och det blir ju svårare om de står i ett annat rum. Jag protesterade, talade om att jag absolut inte kunde sitta kvar i rummet, förklarade att det bara var hoppet som hade fått mig att stå ut så länge. Det fanns ingen annan lösning fick jag veta. När jag stod på mig sade min chef: då får vi fundera på om du kan jobba kvar här. Ja det får vi göra, sade jag.

En sån jävla sits! Antingen kunde jag sitta kvar i en helt omöjlig arbetsmiljö eller så fick jag sluta på jobbet. Jag var hemskt ledsen och arg och kände mig som en förlorare. Senare kallar chefen in mig och säger att han har talat med min kollega och han har gått med på att jag skall få flytta. Det var nämligen han som bestämde eftersom det var hans arbetsmiljö som påverkades. Men Jag skulle förstå att det var igen bra lösning.

Jag hatar att få min vilja igenom. Jag vill att de skall förstå hur orimligt det var att jag skulle sitta i denna bullriga miljö. Jag vill att det skall vara en självklarhet att min arbetsmiljö är viktig. Jag vill inte vara den som trots olägenheter och problem får min vilja igenom för att jag gråter eller blir arg eller hotar med att sluta.

Jag har bara varit anställd ett halvår och är försiktig med att ställa krav eller komma med önskemål. Man får ta saker sakta, ett steg i taget. Jag sitter fortfarande och arbetar med den lilla MacBook-skärmen vilket är tröttsamt eftersom jag jobbar med layout. Men skärmar är dyra och jag är ny så jag säger inget. Men jag känner att det finns en gräns. Jag skulle faktiskt hellre slutat än suttit kvar i helveteshålet. Jag är väldigt bullerkänslig. Jag kunde ju till och med få spel när jag tyckte min gamla Fujitsu Siemens brummade för mycket. Jag skulle hellre ha slutat än suttit kvar i helveteshålet. Jag har vissa stressrelaterade problem så det är inte helt omotiverat.

#blogg


signatur

Våga vägra smileys!

1
Skriv svar