Ibland blir man glad

Det har inte gått så där väldigt bra med spelinstallationer på sista tiden. Spel efter spel har jäklats med mig (eller kanske är det datorn? skit samma). Så när jag hade spelat klart Alice var frågan vad jag skulle ge mig på härnäst. Vad ville jag helst spela? Vilket spel var det troligast att jag faktiskt skulle få spela? Då kom jag på att jag ju har Heroes V installerat redan. Det var riktigt kul att ta itu med det. Jag lyckades hur lätt som helst ta mig förbi den punkt där jag trodde jag kört fast.

Jag har märkt förut att om man fastnar i ett spel, om det känns helt hopplöst och frustrationsnivån blir för stor, då skall man låta det vila ett tag. Ibland räcker det med några dagar, ibland tar det månader, sedan finns möjligheten att det liksom löser sig som genom ett mirakel. Ibland måste jag börja om från början.

Så var det till exempel med ett av mina absoluta favoritspel: Starcraft. Det var en protossbana som jag inte kunde ta mig igenom. Jag vet inte hur många gånger jag försökte. Till slut gav jag upp. Jag kanske rent av avinstallerade spelet. Men efter något år var jag där igen. Jag började om från början och plötsligt lossnade det. Sen gick resten som en dans. En ganska krånglig och ibland frustrerande men helt underbar dans. Om ett spel är tillräckligt bra så tar man sig förbi hindren till slut.

#blogg