Berättelsen om ett spelköp eller Varför jag aldrig fastnade för Fallout

Medlem
Berättelsen om ett spelköp eller Varför jag aldrig fastnade för Fallout

En gång för många år sedan gick jag in i en spelbutik i Göteborg för att köpa ett spel. Valet stod mellan något fantasyrollspel och Fllout. Den ungen mannen i butiken tyckte absolut jag skulle köpa Fallout eftersom det var helt fantastiskt bra och dessutom skulle det snart komma ut i ny upplaga med mycket enklare och fulare box, så det gällde att passa på. Eftersom jag sedan tidigare var intresserad av det så slog jag till, 500 kronor kostade det mig. Som vanligt tillbringade jag alltså mitt helgbesök hos mamma med att läsa den tjocka spiralbundna manualen, allt för att kunna sätta igång att spela direkt när jag kom hem. Så blev det nu inte.

Väl hemma startade jag genast installationen. Medan förloppsindikatorn sakta tickade sig fram läste jag ytterligare i manualen. Sedan blev det tvärstopp. Något var fel och datorn verkade inte kunna hitta filen. Jag började om från början med samma resultat, funderade på att installera från DOS men då krävdes mer minne än jag hade men så lossnade det plötsligt och jag drog en lättnadens suck. Jag startade spelet och den bilden kom upp. Tvärstopp. Det gick helt enkelt inte att starta spelet. Besvikelsen var total.

Nästa gång jag var i Göteborg hade jag med mig spel och kvitto och ville byta eftersom det var något fel. Det var minsann aldrig några fel på spelen utan jag skulle uppdatera mina drivrutiner till grafikkortet fick jag reda på. Det här var innan internet fanns i var mans hem och i vårt hem fanns det inte. Alltså hamnade spelet i hyllan och där blev det liggande tills jag fick en ny dator.

När den nya datorn anlände så var det dags att testa allt som inte fungerat på den gamla, däribland Fallout. Den här gången gick det inte ens att installera. Skivan stod och vevade i tjugo minuter tills jag bröt strömmen vilket var det enda sättet att få stopp på det. JAg var både arg och ledsen och beklagade mig för vaktmästaren på jobbet. Det visade sig att hans son hade spelet så jag fick låna det för att testa. Det lät sig utan problem installeras och startade i en blink.

Nu hade det gått ett och ett halvt år sedan jag köpte spelet men jag tog mitt spel och mitt kvitto och åkte till Göteborg. Den här gången var jag fast besluten att få hjälp och efter att ha återgett hela historien med det trilskande spelet gick den unge mannen med på att själv försöka installera och se vad som hände. Efter en lång stund sade han lite motvilligt att: jo, något fel är det. Sedan fick jag en ny kopia och så var det bra med det.

Äntligen kunde jag spela detta efterlängtade spel. Ännu en gång lästes manualen igenom och spelet startades upp. Men all den här tiden av längtan och förväntan hade gjort mig aningen mätt. Dessutom var spelet så oerhört svårt så jag kom ingen vart. Så det hamnade faktiskt på hyllan igen och det dröjde ytterligare några år innan jag lyckades ta mig igenom det. Och var det värt all väntan? Nja...

#blogg


signatur

Våga vägra smileys!

1
Skriv svar