Har längden någon betydelse?

Metropolis frågar om ett spel kan bli för långt. Han menar att det alldeles för sällan talas om för långa spel medan det ofta klagas på att ett spel är för kort. Så när blir ett spel för långt? Metropolis har valt att diskutera handlingsdrivna spel men även i bokbloggarvärlden, där jag annars håller till, förekommer diskussionen, så jag vill vidga frågan något. När blir en film/bok/ett spel för lång/t? Det enkla svaret är: När det blir tråkigt!

Jag tror för det första att det är skillnad på passiva och aktiva medier. När man ser en film eller lyssnar på en föreläsning är man oftast passiv medan man i ett spel förhoppnings vis får deltaga mer aktivt. Men det finns även gradskillnader i dessa två grupper. Tänk att du sitter och lyssnar på ett tal. Ju bättre talaren är desto längre klarar du att sitta still och lyssna. Men i längden blir du trött eftersom det krävs att du sitter tyst och stilla och koncentrerar dig. Detsamma om du ser en film på bio. Ser du filmen hemma finns oftas möjligheten att pausa, gå på taletten eller göra te. Eller varför inte titta färdigt en annan dag. Trots det kan en film upplevas som lång om den inte talar till dig på någon nivå.

Samma sak är det med böcker. En bra författare kan hålla intresset vid liv även under en lång bokserie. En inledning som väcker förväntan, uppfyllande av denna förväntan och en värdig final räcker en bra bit. Är sedan språket korrekt och tilltalande så läser jag gärna mer. Sedan har vi sådana som Jordan som visserligen skrev spännande och fängslande, men som istället för att avsluta i tid bara stoppade in fler och fler element tills man inte klarade av att hålla reda på allt och alla. För mig är en bok eller bokserie inte för lång så länge den lyckas fånga mitt intresse och tala till mig.

Men hur är det nu med spel? Personligen har jag aldrig upplevt något spel som för långt. På många sätt har jag lägre krav på ett spel än på en bok. Visst är de tunga titlarna jag minns, spel som Grim Fandango och Planescape: Torment kommer nog alltid att finnas i mitt hjärta. Men med tanke på att jag kan sitta i timmar och spela Tetris är det inte alltid storyn är så viktig. Men det faktum att jag deltar i det som händer istället för att bara se på gör att jag inte blir lika fort uttråkad. Känner jag mig alltför styrd eller det händer för lite så tröttnar jag. Men finns det tillräckligt att göra och belöningen är någorlunda intressant så får det gärna hålla på länge.

Det finns spel jag av olika anledningar inte spelat klart men jag tror inte att det beror på deras längd. Ibland har de helt enkelt inte varit värda att lägga tid på, alls.

#blogg