Favoriter genom tiderna: Impossible Mission

"Another visitor. Stay awhile... staaaaay FOREVER!".

Jag älskade Impossible Misson. Det här var under en tid när plattformsspel var väldigt vanliga, och väldigt svåra. De flesta var så svåra att de var ospelbara. Impossible Mission verkade också vara det till en början. Men något fick mig att fortsätta kämpa.

Det hela går ut på att man skall ta ta sig runt i ett labb och leta efter hålkort, eller snarare bitar av hålkort. Dessa skall sedan pusslas ihop så att man får en kod som öppnar en dör. Som fiender har man den galne professorns många robotar som det bara går att undvika, inte döda eller oskadliggöra annat än tillfälligt. Det är svårt men inte omöjligt. Hela labbet är uppbyggt av olika rum som bildar en labyrint och varje spelomgång innehåller samma rum men placeringen och föremålen variera från omgång till omgång. Så det gäller att hitta rätt.

Jag tror faktiskt att det var hålkortspusslandet som fick mig att fastna. Till en början fattade jag ingenting och var nära att lägga av. Sedan kom jag underfund hur man skulle använda alla de där bitarna man hittade och då var jag fast. Jag älskar nämligen att pussla och pusslet var dessutom klurigare än det först verkade. Jag brukade leta igenom alla rum och samla ihop alla pusselbitar för att sedan kunna ägna mig åt det roligaste, nämligen att sätta ihop dem.

Det var som sagt ovanligt lätt för att vara ett plattformsspel. Det handlade oftast om att komma underfund med robotarnas rörelsemönster för att sedan kunna överlista dem. Även detta varierade från spelomgång till spelomgång. Ibland var det rent djävulusiskt svårt men det fanns en del hjälpmedel att tillgå. Men oftast handlade det bara om tålamod och tajming, något jag blev riktigt skicklig på med tiden. Jag spelade igenom hela spelet många gånger och hade lika roligt varje gång.

#blogg