Mänsklig dumhet

Redan som barn tyckte jag människor var korkade. Mina klasskamrater talade om att Miomimio gjorde så och Miomimio sade så. Och jag ville skrika att han heter inte Miomimio. Han heter Mio och det var hans pappa konungen som sade Mio, min Mio. Eller ta Kallijanka. Vet ni vem det är? Han är bättre känd som Kalle Anka.

För att inte tala om alla dessa människor som tror att Disneys versioner är de rätta, ursprungliga versionerna och som rättar en om man berättar en saga på "fel" sätt. Det är Disney som är förvanskare och förvrängare av berättelser. Ta t.ex De hundra och en dalmatinerna av Dodie Smith. Jag har sätt folk skriva artiklar om henne och boken men hämta information om berättelsen ur Disney-filmen. Pongos fru hette inte Perdita utan Missis Pongo, eller bara Missis. Perdita var en tik som dök upp en bit in i berättelsen. Om man skall skriva om en bok i en tidning så kanske man borde läsa boken först och inte nöja sig med att se filmen. Men vad vet jag.

Och hur många blandar inte ihop Frankenstein med hans skapelse, eller Alladin med anden (trots att den finns som Disney-film).

Men egentligen är det vardagsdumhet som stör mig allra mest. Det finns en massa små saker man kan göra för att underlätta det vardagliga livet. De flesta kommer aldrig att tänka på dessa saker. Andra vägrar att göra dem fast man har talat om vad underlättande de kan vara. Saker som att ställa sopborste och skyffel i ett hörn efter avslutad sopning istället för mitt på golvet. Eller att varje gång man går till nedervåning först ta ett svep med blicken och få med sig eventuell disk som står och skräpar. Men varför skulle man göra det?

Märks det att jag är grinig?

#blogg