Men vad är det för fel på mig!?

Jag sitter med en massa nya eller i alla fall ospelade spel. Visserligen lånade jag ut en bunt av dem till brorsan i somras eftersom jag då inte visste att jag snart skulle bli med ny dator. Men det spelar mindre roll, jag har en hel del kvar här hemma.

Oblivion och Stalker håller jag faktiskt på med och Homeworld 2 står i hyllan. Beyond Good & Evil är ännu oavslutat och The Movies har jag inte ens börjat på. Vad händer? Jo, jag börjar längta efter Baldur's Gate och Planescape: Torment, eller varför inte en ny omgång StarCraft? De senaste dagarna har jag spelat Half-Life och Opposing Force och idag började jag på Blue Shift. Jag är fast i nostalgiträsket.

Jag ångrar lite att jag köpte det senaste paketet. Visserligen ville jag verkligen ha Half-Life men det hade varit bättre att lägga pengarna på The Witcher i stället, det har jag ju faktisk aldrig spelat. Men det hade väl blivit ännu ett spel i hyllan, eller rättare sagt på hårddisken.

Annars är Dragon Age Det första spel på många år som jag känner att jag faktiskt inte kan vänta med till budgetutgåvan. Jag har så starkt habegär att jag har skickat ut lite signaler till sambon inför den förestående julen. Det hamnar överst på önskelistan och sedan kan man ju hoppas att han sin vana trogen tar det som står först trots att jag i åratal tjatat om att jag vill bli överraskad. Jag tror inte jag har känt så här starkt för något spel sedan Starcraft eller Thief och dem hade jag testat innan. Jag har inte ens läst Dragon Age-recensionen än eftersom jag är rädd att det blir rent olidligt sen.

#blogg