Sämst hittills på 360?
Efter att ha blivit slaktad utav kompet i GH:WT's Soul Doubt byter jag ut trumpinnar mot handkontroll och ser efter om några nya demon finns ute. Jodå, och jag hade visst redan laddat ned Chrash Time II-demot.
Utan någon aning om vad spelet handlar om, utöver att det är något slags bilspel, eller vad spelutvecklarna tidigare gjort, startar jag spelet. Min intuition som gamer säger mig dock att någonting är fel redan vid startmenyn, och jag säger högt för mig själv "100 spänn på att det suger".
Jag startar spelet, och placeras i en ytters medelmåttigt modellerad, grå, själlös bil i en minst lika grå och själlös stad.
Radion knastrar, och jag välkomnas till spelet av den mest tveksamma röstinsatsen jag hört på år och dar. Men hey, det är underhållande i alla fall.
Mannen med brytningen (kanske) börjar rabbla upp vad spelet går ut på och vad min första uppgift är. Men jag hör inte ett ord av vad han säger, jag är alldeles hänförd av hur mycket det går att plottra ned en HUD.
Tre stycken stora mätare syns i botten av skärmen; en för hastighet, en för nitro och en för...någonting annat. Dessa blir för övrigt enorma (typ halva skärmen) och transparenta när man kommer i närheten av ett hopp, tillsammans med en pil som svajar fram och tillbaka för att visa hur fort jag måste köra för att, eh, klara hoppet.
Hur som helst, jag missade vad min uppgift var, och spelet tycks inte vilja tala om det för mig igen. Någonstans. Jag testar att trycka på back, det brukar funka, men denna knapp är mappad till en "respawn"-funktion för min bil. Jag finner det oroväckande att en sådan funktion ens ska behövas.
En pil i skärmens övre kant berättar i alla fall åt vilket håll jag ska, och jag startar bilen. Det är ett hemskt ljud den ger ifrån sig. Min syster som just passerade säger att "sådär låter faktiskt inte en bil".
Pilen som visar varåt jag bör styra min bil snurrar runt rätt friskt, och jag tvingas vända om efter att ha kört ett tag. Jag märker att det krävs två tryck på break/reverse-triggern för att få bilen att backa, och lutar på högerspaken för att flytta kameran åt rätt håll.
Ingenting händer. Det går alltså inte att styra kameran. Alls. Över huvud taget.
Jag börjar fundera på att skriva ett inlägg om spelet på min blogg på SuperPLAY.se
Jag når mitt mål och ser att det är ett hopp. Den enorma mätaren dyker upp och talar om för mig att jag måste köra fortare för att, eh, klara hoppet.
Jag aktiverar nitro och träffar rampen med en faslig fart. Jag flyger upp i luften, men är snart nere på marken igen, för någon tyckte att det skulle passa utmärkt att sätta en stor, fet pelare ett par meter framför hoppet. Bilen blir tydligen skadad av hoppet, vilket leder till att bilens främre högra däck försvinner. Inte lossnar, utan försvinner, så att texturerna runt omkring börjar flacka.
Bilen börjar även efter en stund dra något alldeles fantastiskt åt höger och vänster (det växlade rätt friskt), och att få bilen att köra åt rätt håll blir en utmaning.
Detta leder såklart till att jag krockar en hel del, med räcken och bilar och väggar.
Och varenda gång jag gör dyker en mätare upp mitt i skärmen och räknar långsamt ihop hur mycket skada min krock gjorde i pund, med något slags multiplier också, tror jag. Ofta hinner den inte försvinna innan jag nuddat ett nytt föremål och den börjar räkna ihop resultatet av min skadegörelse.
Men även om man tycker att det är ballt att få veta frukten av sitt vårdslösa körande så är jag mycket tveksam till att jag gjort skada för £5,000 när jag skrapat en meter av en tegelmur, varken på min bil eller den stackars väggen.
Man måste för övrigt köra mellan sina uppdrag i den ytterst grå och anonyma staden, något som visar sig vara en större utmaning än själva uppdragen. Jag släpper gasen för att prata med min syster igen.
När jag tittar tillbaka på spelet ser jag att min bil står i en brant uppförsbacke, men rullar långsamt uppåt. Så kan det gå om man glömmer att lägga i handbromsen.
Efter att ha följt x antal vita ringar på marken som leder mig åt rätt håll ska jag förstå att jag i just i denna vita ring ska stanna. När jag gör det panorerar kameran ut och glider långsamt förbi en parkerad postbil på andra sidan gatan. Radion knastrar.
"See that suspicious-looking car? You need to stalk it!"
Efter att ha följt efter bilen någon minut beordras jag att krocka med den tills den stannar. Stackars Postis-Per, tänker jag, och börjar smälla in i den gula postbilen.
Spelets imponerande skademodeller visar upp sig. Eller inte.
Att få denne postman att fatta vinken är dock lättare sagt än gjort, och jag har nog dängt till den ett 30-tal gånger innan bilen stannar. Sedan måste jag parkera parallellt med postbilen för att arrestera föraren. Jag stannar brevid bilen, och en klocka börjar räkna ned. 5...4...3...2... och så kör postbilen iväg och jag måste göra om det hela.
På väg till mitt nästa uppdrag någonstans i staden krockar jag med min hundrade bil, och just denna krock tycker spelet var så pass ball att jag tvingas se den två gånger till, i slow-motion.
Krocken slungar iväg min bil in i ett hörn. Där jag fastnar.
Tur att respawn-knappen fanns, för utvecklarna visste ju att sådant här händer.
<center>
</center>