Behind the scenes
Kolla den nya looken! Fick ett infall och ville göra alla mina gömställen på Intranettet uniformellt färgkodade med den svincoola fyrverkeriprylen och den neonturkosa faran. Du älskar det redan.
Det har framgått av kommentarer och foruminlägg att bakom kulissernagrejer från PCG-redaktionen är mycket önskvärt. När Tveskägg berättar något avslöjande om hur de senaste dagarna varit så läses detta med stor entusiasm. Därmed kommer här lite backstage-info från undertecknads glamorösa frilansliv:
Fuck, fuck, fuck, fuck, snopp, korv, aptrassel, framstjärt, korsfäst gurkfis.
Det ambitiösa sitta-vaken-länge-projektet som jag åtog mig håller nu på att avhandlas ordentligt. Jag förlöste en, i redaktörns ögon, inte helt tillfredställande text, vilket resulterade i att ett extensivt gubbande nu ska göras. Saker ska bort, annat ska in, något ska kortas av och annat ska förlängas. Detta arbete har gått ungefär lika bra som allt annat jag åtar mig, alltså skit. Bägaren som fick droppen att sprängas var när jag äntligen fick tag på numret till, vad jag förmodade var en klipsk sömnforskare. Sahlgrenskas sömnlabb med den bajsnödiga telefontiden 10-12, fredag.
Jag ringer i godan ro och hoppas att få samtala med någon festlig läkare med några små visdomsord att bjuda på. Vad jag får är runt 10 obesvarade signaler följt av en snorkig säring som behandlar mig med lika mycket respekt som jag förmodar att hon ger sina två förbisedda barn. Jag hör inte riktigt vad hon uppger för namn när hon svarar med sin släpiga röst, men jag utgår från att hon heter Marianne. Marianne påstår först att hon inte hör vad jag säger på grund av dålig mottagning, varpå jag kommer bort mig men ändå lyckas fråga om någon forskare finns att tala med. Marianne påstår först att inga forskare har tid att prata, men fortsätter meningen med att det ändå inte finns någon där. Med min vänaste stämma ursäktar jag mig utan anledning och säger att jag får leta vidare. Marianna drar ihop sina smala läppar i ett typiskt, smått aggressivt "mm" och lägger på.
Efter denna händelse återgår Marianne till att göra vad hon nu gör på avdelningen. Plocka papper och fylla i Excel-dokument. Viktiga saker, intalar hon sig, innan hon kör sin grundutrustade Honda hem till Partille. Radion spelar Mix Megapol fastän hon lovat sig själv att lyssna mer på "fin" radio. Lotta Bromé på P4 är ju oftast bra. Hon orkar däremot inte byta kanal. Radion bråkar alltid och automatsöker närmaste station så att hon blir desorienterad. Det är soligt och fredag, men Marianne känner sig inte glad. Förr kunde fredag och sol göra henne till den spralligaste i världen, men vem orkar egentligen idag? Snart ägs ju hela Sverige av kineserna, ändå.
Hon väntar in klockan hemma i villan. Rödvinet blänger på henne från flaskan i det öppna barskåpet. Max är hemma, men Linnea skulle vara ute med kompisarna hela dagen och kvällen. Hon ser ändå ingen skymt av Max. War of Warcraft, eller vad det heter tar all hans ungdom. De skulle aldrig ha låtit honom ha en egen dator i sitt rum. Marianne häller upp ett glas fastän klockan bara är kvart i fem. Inte före sex hade hon lovat sig själv. Det är svårt att bestämma hur det ska bli.