C'est la mort

Ojoj, någon har vart inne på Babelfish! Nåja, tyckte det var en hyfsat rolig pun, inte helt grammatiskt, tror jag skulle behöva trycka in ett "la" till då, men vem bryr sig?

Idag skall jag försöka hålla mig undan från att spela spel, litet experiment så att säga, se om jag är så beroende som jag tror jag är. Hittills så är svaret: Ja, absolut. Jag behöver spela! Skiter i vad det är, Harpan är ju kul, eller kanske Khet (njäae), eller, eller, eller...

Igår så körde jag ännu mer Left 4 Dead på nätet, otroligt roligt om man kommer in i en bra grupp, vilket jag gjorde! Fast jag spelade ganska kasst, blev dessutom Zoey, så jag vet inte, de andra var tvungna att rädda mig hela tiden, undermedvetet av mig att hamna i underläge som kvinnlig karaktär? Kul var det iallafall, vi körde Death Toll igen (verkar som de flesta kör den?) på öh, Advanced tror jag det heter, näst svåraste iallafall. Roligast var som vanligt i slutet, när Le Horde stormar och man antingen klarar sig knappt eller får otroliga mängder smisk. Vi klarade oss knappt! På Death Toll så är sista delen i ett strand-hus med brygga och sånt där man kallar på en båt för att bli evakuerade efter en viss tid (oftast när 1 - 2 överlevare, öh, lever), iallafall, vi gömde oss i 2 garderober under trappan, för att ja, undvika att bli utdragna av tungor och långsamt skändade en och en, vilket funkade ett tag, tills ja, vi fick panik.

Jag behöver inte berätta vad som hände där, alla som spelat har hamnat i liknande situationer och vet hur man löser dem (för er som inte gjort det, här kommer den; *SPOILER*Spring som fan*SPOILER*), till sist så kom båten iallafall, 1 av oss hade redan blivit sönderstampad och 2 av oss 3 som inte var jag befann sig redan på bryggan dit jag haltade i ruskigt segt tempo. Visst, man rör sig snabbare när man tittar framåt än att backa, men då kan man ju inte se vad som försöker döda en samt att man inte kan skjuta på fanskapen. Så... jag backade och sköt, obviously med pistolerna eftersom mitt andra vapen innehöll 9 kulor, 1 ämnad för mig och ja, de 8 i backup, ni vet hur det är.

Kort sagt, jag fick smisk, låg och kräla på marken och fyllde hjärna efter hjärna med varmt, varmt bly samtidigt som mina vänner (Ja, jag tänker kalla främlingar för det) febrilt försökte dra upp mig på benen igen. Efter ca 10 - 15 sekunder av det här så kom de stenblock man förknippar med muskelberget TANK farandes och jag lämnades för mitt öde, vilket var ja, skändning på mer än tre olika sätt, helt okej ändå.

Oj vad kul det var! Man kan ju tro att falla på mållinjen känns som ett snörpligt slut, men nej, inte i det här spelet! Inte när man har så ruskigt kul på väg ner i graven! Ni anar inte (eller gör ni det?) hur mycket jag vill spela det nu, bara lite, one more level...

#blogg