Symphony of mina skrik av ångest

Antingen har jag blivit mycket sämre på tv-spel eller så är Castlevania: Symphony of the Night jävligt svårt. Jag vet iallafall att det är ett spel av sadister för mashochister, vilket jag antar att jag måste vara då? Jag tycker spelet är hur bra som helst, även fast jag dör ganska konstant på vissa ställen, visst kan det vara störande att bli slagen av en fiende för att sedan falla in i en annan och skadas igen, men det får man ta. Jag har mött 3 bossar hittills; en demon-duo som flög runt och kastade saker, en dubbelgångare och nu senast så mötte jag en Hippogriff uppe i Kapell-tornet. Kapellet har förövrigt varit det jobbigaste stället hittills då fienderna gör en hel del skada och det är långt emellan sparpunkterna. Blir även lite, lite svårare när man är dum som jag och inte köpt några potions hos bibliotekarien, men jag skyller det på manlig hybris!

Annars rätt lugnt, lirade lite CoD4 imorse (fick smisk) och så började jag en omgång Heroes V, som är ett minst lika bra spel som trean! Fast okej, trean går väl snabbare att spela, men jag ser femman som trean i 3D, rätt och slätt. Just nu kör jag Dungeon, vilket är ganska övermäktigt när man har valt rätt hero, han jag tog har likt de andra Dungeon-hjältarna Empower Magic som skill, men hans unika grej är att han kan sänka manakostnaden på just EM, så jag får dubbla kraften för bara några få mana extra. Inte illa pinkat!

#blogg