Jumper, inte längre bara ett klädesplagg.

Medlem
Jumper, inte längre bara ett klädesplagg.

Hmm, jag tog och kollade på filmen Jumper nyss, som jag hyrde häromdagen tillsammans med fyra andra filmer. Jag vet inte riktigt varför jag hyrde den? Eller, jag vet att jag ville se den, men jag valde bort Fellini's för att se den istället, vilket ju är ett lite konstigt val. Jag antar att jag bara ville ha lite dum-action, jag gillar sånt och jag uppskattar sådana filmer.

Nåväl, filmen är tydligen baserad på en novell och då kan jag förstå vart deras idéer kommer ifrån (duh), för det var egentligen det jag gillade mest med själva filmen; konceptet. Ungdomar med otroliga krafter är ju ingenting nytt precis, men jag vet inte, den här teleporteringsförmågan de har, den är svår, det är ju en sån grej som det finns tankar om överallt, t.ex. om man skämmer ut sig så vill man bara försvinna, eller om man har det jobbigt hemma (som huvudpersonen David har) så vill man fly, men utan en sån här kraft så är det ju svårt att ta itu med det. Sen kommer ju missbruket in också, som de förmedlar hyfsat bra, David slutar att göra de enklaste rörelserna, såsom att flytta sig i soffan för att nå fjärrkontrollen och han ifrågasätter varför Jamie Bells (Tintin!) karaktär går runt, så det krävs ju en viss viljestyrka. Synd bara att resten är skräp. Eller, Samuel Jackson är ju trots allt Samuel Jackson, så det är ju kvalité, men övriga skådespelare (förutom Michael Rooker som spelar Davids fader, som är en personlig favorit) är ganska svaga och den kvinnliga huvudrollen är direkt värdelös i sin roll (hon ser ut som en tjackpundare). Något man märker i genom hela filmen är att Doug Liman (regissören som även ligger bakom Bourne Identity) lägger upp för en uppföljare, många trådar stannar ihoptrasslade så att säga.

Bland annat det faktum att Samuel Jacksons "skurk" (beror på hur man ser på de olika sidorna) inte besegras utan mest omplaceras långt bort, vilket han själv reagerar på genom att göra en lätt grimas som mer säger "Åh din lille rackare, jag ska ta dig!" än att han förlorat.

Grymt, jag lägger ner mer tid på att skriva om Jumper än att skriva om Alundra, that´s cool.

Finns iåförsig inte så mycket mer att säga om Alundra just nu, mer än att det är lika bra som jag minns det och jag tänker sätta mig och spela mer nu, samt att musiken fortfarande skrämmer mig (säg vad man vill om Japan, men soundtracks är deras grej) och att jag kommer att ha en hel del kul framöver!

#blogg


signatur
1
Skriv svar