Snigelobservatör

Något man gör när man jobbar med det jag gör, vid den tid jag gör och när man har gjort det så länge som jag gjort, är att lägga märke till alla små detaljer i sin omgivning. T.ex. fåglar, rävar (sett tre rävar eller en räv vid tre tillfällen) och nu senast; snigelspår på brevlådor. Ja, det är fullt med sniglar när jag jobbar, dem är överallt och många av dem faller offer när jag lunkar omkring (helt omedvetet förstås, jag är ingen Dahmer trots allt), för jag vandrar ju en hel del. Nåväl, nu på sistonde har det varit ganska pissigt väder när jag är ute vilket medför att sniglarna mångdubblerat sig själva och på ungefär varannan låda så finnes en miniatyr-ockupant. Eftersom jag jobbar på morgonen så innebär ju det att det är dagg överallt, så jag kan faktiskt se exakt vad alla sniglar gjort på många av de brevlådor jag passerar i form av snigelspår, vilket gör att jag drar denna slutsats:

Sniglar är fan helt brända i huvudet. Dem villar bara omkring hejvilt i psykadeliska mönster skapade djupt i deras depraverade hippieslemskallar. Grejen var att det fascinerade mig så till den grad att jag kollade varje låda efter ett nytt spår och en ny snigel, vilket i nästan varje fall visade sig att det var väldigt små sniglar som gjorde spåren, är de yngre krabaterna höga? Har sniglar samma utveckling som vi människor? Stötte jag på tonårssniglar? Detta är frågor jag skall fundera över under dagen. Kanske.

Oj, intressant inlägg Joakim. Bra jobbat.

#blogg

Damn! Ett ämne som väcker starka känslor märker jag!