Första test: Prototype

Det blev inget Overlord 2 demo igår, verkar som att det inte vill funka på min dator, det vill iallafall inte sätta igång installationen, hmm, konstigt. Nåja, om jag bestämmer mig för att skaffa det trots allt så blir det isåfall på PS3, tröttnar på att behöva pilla med inställningar, installationer och allmäna problem med PC-spel. Men då jag igår inte fick plåga bybor så har jag idag istället plågat stadsbor i Prototyp, sommarens förmodligen största slaktlåda har ju äntligen släppts!

När han blandade ultravåld med narcissism så insåg han att blodpölar ger en bättre spegelbild än vatten.

En kompis till min bror kom igår förbi och lånade ut sin PC-version av liret så jag har testat det så smått de senaste timmarna och jag är faktiskt påtagligt förtjust i den våldsamma hämndhistorien, ingenting jag förväntade mig när jag började kolla in spelet för några månader sedan. Jag har hittills bara hunnit med 3 uppdrag men har flängt runt en del i New York i jakt på utvecklingspoäng (EP) från diverse sidouppdrag, såsom att leta upp blåa eller lila glober (blåa är från olika landmärken och lila är från tips), hustakslopp och Rampage-uppdrag (som är det jag är bäst på hittills, go figure). Än så länge kan jag ju konstatera att det är ett rejält bra flyt i spelet och det går snabbt att ta sig från plats till plats, men ibland är det faktiskt mer rörigt än rörligt, främst när man klättrar på byggnader så är det lätt att Alex Mercer (som man intar rollen som) helt sonika väljer att slänga sig iväg från väggen istället för att följa den. Men jag gillar verkligen våldet (sicko!), det är så härligt överdrivet att det inte går att låta bli att le när man ex. trycker ner skallen i nacken på någon eller kliver ett gäng militärer med sina spikförsedda nävar, slakten är ett faktum! Idéen med att man får veta mer om sin bakgrundshistoria genom att assimilera människor (och ibland mutanter) är genial och passar perfekt med resten av spelets våld, det går snabbt och blodigt men ger en lite mer kött på benen att slita av.

Våldet gjorde honom upphetsad, men när blodet samlades i armarna istället för som vanligt så blev han lite nervös.

Det problemen jag har stött på hittills är då som sagt att det fullsmäckade rörelseschemat ibland strejkar emot och jag tror nog att det senare i spelet (när man låst upp fler uppgraderingar på sina förmågor) kan bli lite kaosartat att hitta rätt i snabbmenyer och att försöka minnas hur man utför sagda rörelser. Grafiken är ganska schysst för ett sandlådespel som flyter såhär snabbt och det är framförallt all action som det lagts mest krut på, men NYC är ändå sig lik, jag som nyss varit på semester där kände igen flera platser (förutom de uppenbara), vilket alltid ökar både stämning och nöje i spel enligt mig! Det spel man just nu jämför mest med Prototype är ju "det andra" superhjältespelet för sommaren; Infamous som jag hittills bara spelat demot på men som jag just nu tror är ett bättre spel, jag tror att jag kommer tröttna ganska snart på striderna i Prototype, medans Infamous nog klarar sig bättre på sin lite öh, "seriösa" stil och serietidningsestetik!

#blogg