Med kolven mot ansiktet

Det är här. Till sist. Ett bevis på att Gud inte längre har lust att spotta i människans ansikte och gömma sig bakom en buske.

Sam Raimi regisserar Warcraft-filmen.

Ja okej jag överdriver lite, men det är ganska goda nyheter, Warcraft är inte längre mitt största tidsfördriv och intresset för loren/storyn/allt har svalnat av lite, men det här är något som värmer upp de gamla matresterna så att säga. Med tanke på att senaste spektaklet DRAG ME TO HELL var en ren njutning i djävulens tecken, komplett med getabockar och onda Zigenare (senaste gången jag såg snälla Zigenare måste vart i From Russia With Love, heh, tänk så det blir). Det glädjer mig som ni kanske märker och jag hoppas också att husguden Bruce Campbell får den plats han förtjänar, helst som huvudroll.

Appropå folk som får platser de förtjänar så hoppas jag Albert Wesker en dag får sin rätta plats som huvudperson i ett "officiellt" spel och inte bara i Mercs eller Umbrella Chronicles, den blonde marodören är ju trots allt den fräckaste spelblondinen sedan Liquid Snake. Min bror och jag klarade förresten del 5 i den episka "skräck"serien i natt, mycket trevligt, men det blev lite frustrerande mot slutet måste jag säga, lite väl otydligt hur man ska klara vissa saker och plötsliga dödsfall (i dubbel bemärkelse). Skall nog ta tag i Nemesis nu (på PS såklart), har tänkt göra det några gånger innan men inte blivit av, kanske hinner igenom innan flytten!

Men nu har det blivit lite väl mycket mord och ond bråd hjärndöd för en sådan här ljuvlig (grå) onsdagsförmiddag, så vi tar och avslutar med något trevligt och glatt. Kanske lite Wiggles någon?

Fruit Salad, min nya favorit bland Wigglarna.

#blogg