Datorspelare = losers?
Jag väljer att undvika kommentera Fallout: New Vegas. Jag vill smälta det lite först.
Övergår till Skandinavisk Sjukvårdinformation istället. Det är en liten tidning som jag normalt inte läser men jag notera att de hade en stor artikel om datorspelsberoende. Hyfsat nyanserad artikel faktiskt men en del saker var direkt hårresande.
Citat: "...många föräldrar har separerat på grund av deras barns spelande."
Ett helt och hållet för jävligt påstående från de föräldrar som sagt så. Att skylla en skilsmässa på barn är så förbannat fegt och dåligt att det saknar gränser. Att två vuxna människor inte kan bibehålla en relation beror aldrig på barnet.
Citat: "Kanske har det gått knackigt i skolan eller med tjejer och plötsligt är de någon att räkna med, som andra ser upp till [i spelet]."
Som vanligt att datorspelande ungdomar nördar och losers. Det är vissa såklart men långt ifrån alla. Ibland blir jag bara trött på den stereotypa bild som skapas av den datorspelande killen.
Jag tror det viktigaste insatsen bland datorspelande ungdomar där det är på väg att gå överstyr är föräldrar som sätter sig in vad sin son/dotter sysslar med. Med kunskap och förståelse är det lättare att ha en dialog och att hjälpa pojken/flickan att sätta gränser.