I preach about the wisdom of Saul
Såhär, dan före dopparedan, ska jag faktiskt inte prata om det där spelet som jag tjatat om i ett år nu. Det är för mycket jippie blandat med appati (jag har ätit kex varje dag i 5 år nu...) för att orka skriva något konstruktivt om spel.
Istället ska vi prata politik. Det har inte blivit så mycket av den varan och idag ska jag göra ett inlägg om CIA, den amerikanska spionorganisationen. För två år sedan släppte CIA ett dokument där man redogjorde för sina familjejuveler. Med det syftar man på de illegala aktiviteter som man sysslade med från 50-talet till 70-talet.
Så långt så fint. Jag moraliserar inte speciellt mycket över vad de gjorde. Jag är cynisk nog att inse att det är realpolitik som styr vår värld, och då finns det plats för en organisation som CIA. Även om jag tycker att mordet på Patrice Lumumba och mordförsöket på Fidel Castro (via Johnny Roselli) är att ta ett steg för långt.
Så i helgen satt jag och läste originaldokumentet, som CIA släppte rörande familjejuvelerna och till min stora förvåning var en av dessa familjejuveler helt och hållet censurerad. WTF?! - var min spontana reaktion. Som sagt, en värld av realpolitik köper jag, men sånt som hände för 50 år sedan under Kalla kriget kan knappast vara så känsligt att det censureras i dagens läge. CIA hävdar givetvis nationens säkerhet och allsköns skit, men om man gjort nåt så jävligt att det skulle få konsekvenser idag, trots att vi befinner oss i en helt annan politisk era, ja då har CIA förverkat sin rätt till att existera som institution i ett demokratiskt land.
