Topp 5 sidosparkar

Ding. Klockan är ny Tisdag. Dags för en ny förstafemma.

Dagens ämne: kompanjoner i spel.

5. De där två killarna
I #Rainbow Six: Vegas har man med sig två killar som redan i demot visade att de inte gick av för hackor. De lydde order men var inga idioter. Man föreslog snällt och vänligt att ett rum skulle stormas, men inte innan man märkt ut primära mål som de utan pardon tog hand om. De reagerade på fiendeeld och väntade inte länge på att besvara den som fallet är i vissa andra spel. De var dock lite för aktiva för min smak, och trots lag-känslan man byggde upp kändes det som att de två var duktigare än vad jag var. Kanske en av anledningarna till att jag aldrig klarat av spelet solo. Det finns nämligen trevligare kamrater man kan ha i spel.

4. Pey'J
Han är uppfinnare, pussellösare och adoptiv-farbror. Som medhjälpare löser han inte svårare pussel än någon annan i spelens värld kanske, men sättet han gör det på är grymt (haha). Ska det hoppas och man har ben korta som en taxs använder det man har i överflöd. I Pey'J's fall är det metangas. Det är inte lumpet presenterat heller. En snabb teknisk förklaring involverande ett par skor och byxor gör spelaren (och Jade) uppmärksam på hur det går till när en gris måste hoppa högt. Hans skruvmejsel är inte heller att leka med, den kan få nästan vilken schweizisk armékniv som helst avundsjuk.

3. Den andra LEGO-gubben
Det har sagts mycket positivt om LEGO-spelen och jag behöver väl knappast belysa genialiteten i enkelheten som Traveller's Tales skapat. Men, att skapa enkla pussel som kräver två personer kan skapa problem när person nummer två är en studsande imbecill som inte duger till något annat än att agera extraliv. Traveller's Tales är riktigt duktiga på att göra AIn duktig. När man inte behöver prata med sin plastbit till partner kan energin läggas någon annanstans. Som att dra i rätt spakar vid rätt tidpunkt. Plastmannen (eller kvinnan) är däremot inte en elak person. Den håller sig i bakgrunden och låter dig sköta allt det roliga när det finns roligt att göra. Som att slå andra plastvarelser i bitar.

2. Den viktade kamrat-kuben
Jag grät inte när den brann upp. Jag byggde ingen pappersmodell av den (jag hade andra). Jag föll inte för kaktricket. Däremot tyckte jag att det var den bästa berättarteknik jag någonsin sett i ett spel. Att faktiskt ge ett hjälpande föremål en personlighet med så enkla medel förtjänar alla de superlativ som östes över spelet då det begav sig. Mer hjälp har jag nog aldrig fått av ett föremål i ett spel, och jag tror att det kommer dröja en längre tid innan det sker igen. Dock är den inte perfekt, hur revolutionerande den än må vara, och förstaplatsen knips av det otveksamt självklara valet:

1. Gabriel/Philip/Oscar/Tobias/Per-Adam/Björn/John....
Kärt barn har många namn. I det här fallet är barnet flera personer på riktigt. En partner som är ovärdelig, och som klarar alla uppgifter bättre (oftast) och med mer uppfinningsrikedom (tur) än vilken AI som helst, är valfri kompis. Begreppet samarbete är fantastiskt, och när man får dela det med en person höjs spelnivån mångdubbelt. Har många timmar klockade i Halo: Combat Evolved tillsammans med ett antal vänner. Så är även fallet med Rainbow Six: Vegas, som jag inte ens spelat igenom på egen hand.
Jag har personligen svårt för kompetetiva spel av typen alla-mot-alla, jag föredrar att vara del av ett lag. Då är alla beroende av varandra. I många fall innebär det att med gemensama ansträngningar slåss mot en fiende mer intelligent än vad någon AIprogrammerare har kapacitet att skapa. Ibland innebär det seger. Ibland slutar det i ren förödmjukelse.

#blogg

Tackar. Stora ord från Topp5-trendens anfader.

Väntar fortfarande på den grymma listan som utlovades till idag.