Jag skäms lite grann

Varför ska det krävas en människas död innan man upptäcker och förstår det stora med personen? Med "man" menar jag "jag".
Helt ovetandes om Michael Jackson's existens har jag inte varit, men det enda jag ägnat energi åt var alla skandaler det skrevs om. Inte för att jag brydde mig eller trodde på allt egentligen men jag är en nyfiken tjej, vilket ofta leder till lusläsning av skvallertidningarna. Och även om jag inte tror på allt som skrivs (gäller alla kändisar) så ska jag erkänna att jag till en viss del skapade mig en aningen negativ bild av Michael. Som privatperson. Varför var han med alla de där "okända" barnen? Varför påstod han sig vara en stolt svart man när han "bytte färg" till vit? Där dyker alltid en textrad ur "Black or White" upp i mitt huvud. It dosen't matter if you're black or white. Nehä? Det här har hela tiden varit helt oväsentligt - egentligen. Det angår inte mig, eller någon annan utomstående heller för den delen.
Hade jag istället offrat lite tid till att lyssna och titta på honom på Youtube eller liknande hade jag inte behövt sitta här med skam i kroppen. Den senaste veckan har det varit Michael Jackson precis överallt och jag har inte kunnat undgå se några videos och konsertklipp. Inte ens på semestern gick det att missa. Varje kväll var det någon sorts hyllningsprogram om honom där nere på Mallorca.
Det var tungt att tvingas inse och erkänna att jag under de senaste åren faktiskt haft fel bild av honom. Hade jag gett hans musik en chans, istället för att bara läsa skvallret, hade just skvallret varit lättare att stå emot och inte absorbera.
Skvaller är för de flesta tjejer som myggor. Hur man än försöker är det alltid någon som lyckas suga sig fast.

#blogg