En långsökt koppling

I mitt förra inlägg tog jag upp IPRED och fildelare, jag skrev bland annat att jag inte tycker det är världsviktigt att sätta dit någon som inte har råd med en biobiljett. Just det spann jag vidare på när jag senare på kvällen inte kunde somna, jag skapade mig en egensnickrad teori om varför stackaren inte har råd med biobiljetten. Jag vet inte, det finns säkert någon som nosat i dessa spår tidigare, så jag ska inte påstå att det helt och hållet är min egen teori.
Tycker du jag ska komma till saken? Okej.
Är det inte lite så att vi själva grävt oss en alldeles för djup grop och glömt stegen kvar där uppe? Visst vill vi ha häftiga fight-scener, stunts, explosioner, monster och högteknologisk underhållning? Om vi inte väljer drama eller komedi, där är superkända skådisar huvudattraktionen.
Någon som ser den röda tråden? Okej, den är egentligen "grön". Nu då?
Pengar. Allt det vi vill se och ha i en film kostar pengar, vilket man tycker borde ta slut även i Hollywood någon gång. Tänk all den tid de lagt ner på att filma om en scen på 2 minuter ett tjugo-tal gånger för att sedan ändå välja den första tagningen. Det kostar. Jaha, hur ska de göra nu då? Ja men visst, de höjer film -och biobiljettspriser. Inte drastiskt. Mer smygartat.
Men det här med priserna har inte bara med filmmakarna att göra. Även försäljarna av filmer och biljetter har ett par fingrar med i spelet. De förlorar (nästan mer än makarna) på att någon är så nyfiken, ivrig och finurlig att h*n på något sätt får tag i en helt osläppt film och hinner släppa den på nätet 1 vecka före premiären.

Men vem som ska komma och skicka ner stegen åt oss i gropen är en klurig fråga. Det kan bli riktigt svårt att komma ur den, det krävs en hel bunt kedjereaktioner.

#blogg