Maktbegär

Medlem
Maktbegär

Jag hade tänkt att visa en liten personlig historia om maktbegär och naivitet som jag skrev för ett år sen, men blev bortglömd bland alla andra utkast i doc-mappen.

Det hela började hösten 2008. Jag hade fått för mig att börja skriva nyheter till FZ efter att i cirka två år skrivit enbart recensioner till sidan. Vem som helst kan skriva recensioner, men det som gör en bra spelsida enligt mig är en tät nyhetsrapportering, och jag ville vara en del av det. Jag blev helt förälskad i det. Makten att få styra läsaren, att få leda åsikter, att berika med ny information. Att få presentera fakta, och sedan låta läsaren själv få dra sina slutsatser, till skillnad från recensionerna där jag försöker packa på andra mina slutsatser, kändes befriande. Men det var inte helt problemfritt. Jag klarade inte av att skriva nyheter om releasedatum, presentera nya bilder, eller annonsera ut spel. Jag gjorde gratisreklam åt andra företag på sidan.

Någonstans förstod jag att det var just detta som läsaren vill ha, men min integritet kändes våldtagen av att agera pr åt andra företag som tog det hela som en självklarhet. Jag ville något annat med nyheterna, något större. För läsaren är tv-spel en hobby och det är fullt förståeligt att nyheterna inte skulle gräva något djup, men för mig är tv-spel ett jobb. Jag ser inte mig själv som någon journalist, jag har inga ambitiösa tankar om att mediet skulle vara någon finkultur eller att det ens finns plats för någon grävande journalistik inom ämnet, men visst finns det mer att rapportera om än bara släppdatum och patchar?

Jag bestämde mig sluta agera reklampelare åt spelföretagen och börja leta nyheter som läsaren annars inte skulle läsa. Startskottet var en mailintervju med Folkhälsoinstitutets projektansvariga om tv-spelsberoende, och det som framgick var att det inte fanns någon diagnos för sjukdomen. Det var inte helt klart att den ens existerade. Skitintressant tyckte jag. Jag fick ett maktbegär, ett sug efter att få agera opinionsbildare. Eftersom denna enda feedback jag får är läsarnas kommentarer (för vi bortser från Tomas uppmuntran och fascistiska korrektur som skiljer sig från min maniska dekorativa stavning) så kändes det som om jag var fel ute. Läsarnas reaktion var ljummen, långt ifrån den mindre folkstorm jag förväntade mig. Jag skrev om att Vietnam öppnade en klink för spelmissbruk, trots att en diagnos för just detta saknades. Återigen, ljummen reaktion på något jag tyckte kunde resultera i en revolt. Jag letade på andra spelsidor efter stoff, men det var samma sak där. Relasedatum och patchar. Gamepolitics hade en bra tanke, men det enda som skrevs om var Jack Thomson, eller någon annan amerikansk konservativ politiker som agerade som Jack Thomson, inget som är intressant för en svensk läsare.

Någon gång dök summeringar av forskningsrapporter upp, som antingen visade på att det var bra eller dåligt med spel. Jag började leta i forskningsdatabaserna på universitetet efter nyheter. Majoriteten av forskningen visade på att våldsamma tv-spel ökade aggressiviteten hos spelaren, något jag måste hålla med om eftersom så många forskare inte kan ha fel. Men vad ledde denna aggressivitet till? Här fanns det färre svar. En forskare kollade om spelare har mer radikala politiska åsikter än icke-spelare, men så var inte fallet. Intressant nog, den enda fråga som spelare skiljde sig från kontrollgruppen var att spelare var för mer auktoritär polis, något som förvirrade forskaren. Men skulle detta bli intressanta nyheter? Skulle inte läsaren bara ignorera forskning som sa att tv-spel är farligt och istället hylla de som säger att tv-spel inte är det? Jag hade börjat tvivla, både på läsaren och på min egen roll.

Var läsaren inte intresserad? Detta kunde jag inte tro på. Var det fel på nyheterna? Nej. Detta lämnade bara en faktor, och det att jag presenterade informationen fel. Så jag slutade skriva nyheter.

En hel del har förändrats sedan jag skrev det här, och jag är nog inte lika radikal längre och kanske till och med försöker ta upp nyheterna igen när det funkar, men stolt menar jag att jag hade en poäng angående integritet och speljournalism.

#blogg

Medlem
Maktbegär

Nyheter är lite av en balansgång mellan pr-jobb åt distarna och informationsservice till läsarna. Det är till exempel inte bara det ökade bredbandet som gör att trailers, filmade utvecklardagböcker och liknande idag utgår den stora kakan i rapporteringen. Där kan spelutgivarna (och utvecklarna) fritt få berätta om hur fantastiskt och nyskapande deras spel utan att någon ifrågasätter dem. Envägskommunikation direkt från företaget.

Samtidigt vill och måste jag tro på att våra läsare ser igenom rent bullshit och plockar russinen ur kakan.

Medlem

Detta som nämns känner jag igen mig ganska bra i min tidigare blogginlägg där jag försökt att skriva större texter som innehåller något typ av djup. Ofta brukar detta inte bli lika populärt som om jag endast skrivit simpla nyhetsinlägg. Anledningen till varför tror jag är för att läsare hellre vill ha lättsmält information än långa texter man måste fundera över. Men jag fortsätter ändå, för det är den typen av texter jag vill skriva, även om det inte blivit något nytt inlägg på länge nu.

Medlem

Man får tänka på vilken publik man vill nå. Den som söker djupare texter kanske inte hänger på ett spelforum. Handlar det om spel kan man nå några stycken, men majoriteten kan tyvärr vara i "fel" ålder.

1
Skriv svar