Homeworld

Jag är ingen van RTS-spelare. Det är få spel jag spelat och ännu färre jag tycker om. Ändå blev jag intresserad när jag läste om Homeworld och när det kom ut blev det ett köp. Det ångrar jag inte.

Homeworld är ett fängslande spel. Det var vackert när det kom och med mina mått mätt är det det fortfarande. Det är fullt av atmosfär, musiken är stämningsskapande och på sina ställen helt underbar. Inte bara musiken utan även ljudet i övrigt är väldigt bra och jag älskar rösterna och radioknastret och allt. Berättelsen är kanske inte unik men ändå gripande och hjälper till att föra spelaren framåt mot målet. Man bryr sig om vad som händer.

Dessutom är spelet upplagt på ett sätt som för mig var helt nytt. Även om det är uppdelat i uppdrag som delas in av hyperrymdshopp så börjar man inte varje uppdrag från noll. Man har med sig sina forskningresultat och enheter från från uppdrag till uppdrag så det gäller att förvalta resurserna väl. Om du måste göra slut på alla dina skepp för att rädda moderskeppet innan du hoppar vidare så blir det riktigt svårt under nästa uppdrag eftersom du inte har någonting med dig och det finns begränsat med resurser i varje system. Detta gör spelet svårt men också väldigt intressant och realistiskt till skillnad från en del andra RTS.

Om jag skall klaga på något så är det i så fall att spelet är ganska kort. Sexton uppdrag, varav två väldigt korta, är allt som bjuds. Det kändes lite snopet efter StarCrafts trettio. Å andra sidan kan man spela det om och om igen så det gav en del för pengarna ändå. Jag känner att det snart är dags för en omspelning som förberedelse för Homeworld 2 som ännu står ospelat i hyllan.

Och nu lite musik.

#blogg