Manuel Ek Fotograf
Jag vet inte om jag riktigt har presenterat mig själv? Haha.. det är lätt missat i all hast!
Jag e i alla fall född smålänning även om jag i princip hela mitt vuxna liv bott i Stockholm. Familjen är vid det här laget spridd över Sverige även om mamma är kvar i Småland. Pappa bor i Malmö precis som jag.
Skåning blev jag i juni förra året då jag och min sambo flyttade "hem" till hennes hemstad. Jag gillar Malmö starkt och har inte ångrat mig en sekund, även om det finns saker i Stockholm att sakna.
Tillsammans med min sambo har vi en liten vovve, Akira, på tre år. Det är min lilla familj
Mitt intresse för fotografering började i tidig ålder, mycket inspirerad av min far som vid den tiden var en engagerad hobbyfotograf med förkärlek för naturen, precis som jag är idag. Jag minns att jag hade en liten gul kamera som jag själv kunde byta filmrulle i. Jag hade väl inte världens bästa teknik och många av bilderna, som ofta föreställde fjärilar, var tagna långt innanför närgränsen och därmed var oskarpa som om jag smetat smör över linsen. Men det gjorde mig inte så mycket, nöjet var i att ligga på mage i gräset och "jaga" småkrypen. Jag minns särskilt att jag på scoutlägren över sommaren var en flitig fotograf och någonstans i gömmorna borde min mamma ha en del bilder från den tiden. Nackdelen med analogt fotograferande är att det var svårt att kategorisera och förvara bilderna på ett enkelt sätt. Så många bilder får man nog anse ha gått till historien.
Min far medan han fortfarande var någorlunda intresserad av fotograferandet gav mig en gammal systemkamera, pentax kanske, som jag fick lära mig använda. Jag var lycklig som få!! En RIKTIG kamera
Med den kameran tog jag mina första stapplande steg i bländarval- och slutartidsjungeln. Svårt, men roligt roligt. Det här var nog i högstadiet ungefär. Under gymnasietiden fotograferade jag nog sporadiskt men jag minns att jag valde till flera kurser i fotografering så intresset fanns där.
Den första systemaren följde med på ett par USA-resor och gjorde ett bra jobb. Idag ligger den nerpackad och jag är inte säker på att den fortfarande fungerar. Men många glada minnen har jag av den! Tack pappa!
Nu började de digitala kamerorna dyka upp och jag minns att jag satt hemma hos min farbror i Stockholm och pillade intresserat på hans första digitalkamera. 2MP hade den. Ingen blixt. Fantastiska bilder... på den tiden och en makalös upplösning.
Nu blev jag såklart sugen på att skaffa mig något digitalt. Enklare att redigera och spara bilder, plus att kostnaderna var betydligt lägre då man kunde plåta/kasta/plåta/kasta hur mycket man ville.
Det skulle dock dröja nåt år eller så innan jag skaffade min första egna digitalkamera. En kompaktdigital Sony med 5MP. Otrooooligt mycket... på den tiden.
Det var en rejält dålig kamera och bilderna hade en förmåga att bli oskarpa, gryniga och jag minns att den var så förbaskat långsam. Men just då kostade en digital systemkamera en halv förmögenhet och det var inte att tänka på. Detta var förresten -04 eller -05.
Jag körde slut på den och var rejält sugen på att ta steget upp till en systemkamera. Nu hade det gått nåt år eller så och vi är inne på 2006 då jag köper min första digitala systemkamera. En Canon EOS 350D. Kit-optik 18-55 har jag för mig. Jösses vad glad jag var! Det kändes helt otroligt att ha en systemkamera med minneskort istället för filmrulle. Jag kunde för första gången träna och testa mig fram med olika inställningar utan att det kostade mig ett öre i framkallningskostnad. Instant understanding skulle man nästan kunna kalla det. Jag tog en bild, kollade på den och funderade över varför det inte såg ut som jag hade tänkt mig. På så vis lärde jag mig mycket.
Jag gick också min första fotokurs (grundläggande digitalfotografi eller nåt sånt) och fick lära mig ännu mer om komposition av bilder, ljus och en massa annat bra tekniskt vetande.
Här kan man väl säga att mitt mer "seriösa" fotograferande började och mina bilder blev raskt bättre allteftersom jag lärde mig mer.
Jag tror jag fortsätter imorgon. Det får bli lite av en följetång
Bjuder på en riktigt tidig bild med min EOS 350D.
Vad kul att den går hem! Det är verkligen en av de första riktiga pangbilderna om man frågar mig. En riktig ögonblicksbild dessutom då jag först gick förbi samtidigt som den bakre grävmaskinen smaskade i sig bit för bit av byggnaden i ett helt fantastiskt ljus. Jag kunde inte annat än att gå tillbaka och hann ta den här bilden innan solen sjönk så pass mycket och ljuset inte längre var lika intressant. Här gillar jag framförallt det strilande ljuset.