Alpha Protocol
I tidigare blogginlägg beskrev jag Alpha Protocol som en möjlig dark horse till årets RPG. Nu har jag spelat igenom det och kan konstatera att hästen nådde inte riktigt ända in i kaklet.
Först och främst vill jag påpeka att det är skönt att äntligen få spela ett RPG utan dvärgar, alver, mutanter eller aliens. Det finns säkert något undantag som jag glömt bort men utan tvivel är AP ganska ensamt om att ha en berättelse utan övernaturliga väsen och det är väldigt uppfriskande. Stort plus i min bok.
I övrigt är spelet inget renodlat RPG utan en smygar/action/RPG hybrid. I sin still ligger det förmodligen närmast Mass Effect, men med mer fokus på att smyga och döda i lönndom. Gillar man inte den typen av hybrider ska man undvika AP förstås. Själv är jag kluven. Jag gillar sättet man framför sin berättelse. Den är filmisk och medryckande. Nackdelarna är såklart att spelet går på räls, inga utsvävningarna, och det berömda dialoghjulet från Mass Effect inkluderas.
Till skillnad från Mass Effect har dock dialoghjulet en viktig funktion i AP eftersom alla dialogsvar måste genomföras på tid. Du kan inte sitta och tänka hur länge som helst och du har därmed heller ingen tid att läsa fullständiga meningar till svar. Det är en nödvändighet att dialogvalen sammanfattas i enskilda ord. Något annat hade varit omöjligt.
Dialogsystemet kommer förmodligen att irritera många gamla rollspelsrävar, undertecknad inkluderad. Men i eget fall gör det ändå inte det. Att man måste svara på tid förstärker den filmiska känslan och därmed också själva huvudberättelsen. Tempot i dialogerna blir intensivare och jag måste vara vaken och reaktionssnabb. Det funkar bra i AP.
Så vad gillar jag inte? Som vanligt finns det en hel del detaljer som irriterar men de stör aldrig helheten. Det finns dock två stora faktorer som stör helheten och som gör att spelet inte kommer att bli årets RPG.
För det första är det tydligt att spelet utvecklats till konsol först och till PC i andra hand. Mycket av kontrollerna är uppenbart anpassade till handkontroll och portningen till PC är medioker som bäst. Och det sämsta av allt är att du inte kan spara när du vill utan endast när du passerar olika kontrollpunkter. 1980 någon?
För det andra är spelet kort. Jag klarade det på 17 timmar, på normal svårighetsnivå. Det är faktiskt för jävla kort. Hade det varit en expansion hade jag accepterat det, men vi snackar om ett fullängdspel som i de flesta butiker kostar runt 450-500kr.
Förvisso satt vi för 10 år sedan med Baldur's Gate II med cirka 80 timmars speltid. När vi fick Knights of the Old Republic i våra händer några år senare var tiden halverad, till cirka 40 timmar. Och nu är vi nere i cirka 20 timmar. Detta är kanske en naturlig utveckling i takt med att spelen kostar alltmer att tillverka. Men det betyder inte att jag gillar det.
Trots dessa bekymmer gillar jag ändå AP. Jag gillar miljön, jag gillar karaktärerna och jag gillar att smyga runt och oskadliggöra mina fiender i det tysta. Jag rekommenderar AP i hopp om att det någon dag ger oss AP2.
PS. För alla Avellone-fantaster. Nej, berättelsen är inte bättre än Planescape, Kotor2 eller Mask of the Betrayer och karaktärerna får vi träffa för kort tid för att riktigt fästa sig vid dem (men en handfull av karaktärerna har god potential).