Att möta människor
Peter Molyneuxs våta dröm är att simulera livet men jag är hyfsat säker på att han aldrig kommer att lyckas. Det är de små detaljerna som gör att en dag i verkligheten aldrig kan reproduceras. Som idag när vi var på Äppelfabriken på Färingsö, en liten prunkande oas mitt ute i ingenstans där de bedriver ekologiskt lantbruk och gör fantastiska produkter av skörden. Gudomlig rabarbersaft och chutney på samma huvudingrediens följde med i påsen hem efter fikan på en tokgod äppelkaka i solen.
Där jobbar en kille från Kalifornien, han hade hittat till denna lilla avkrok genom ett nätverk för ekologiska odlare och hade bara tänkt stanna i ett par månader. Nu, ett år senare, var hans plan att ta sin nyinköpta bruna bil och åka till Jämtland i jakt på en gård att köpa. Där skulle han bygga sin dröm, en alldeles egen skatepark i en lada. En nyfiken pratstund som liksom lägger sig som en varm, len sten i bakhuvudet och får en att inse att möten med okända människor på en gassande sommardag inte behöver vara mer komplicerade än så. Klarar du av det, herr Pratkvarn, så är du nästan hemma.
Jag skulle vilja nämna "synkronicitet" i det här sammanhanget eftersom Molle drömmer om att sammanföra så vitt skilda världar som verkligheten och spelvärlden. I spelvärlden letar du medvetet efter slumpartade möten, i verkligheten händer de bara...
Tur att det finns plats för stenar i ditt bakhuvud då.
Jag sparar dem där till magiska slangbella.