God of WAR III avklarat

Det har tagit sin lilla tid men nu har jag äntligen tagit mig igenom #God of War III. Eller så mycket äntligen är det kanske inte eftersom det hemskt gärna hade fått pågå bra mycket längre, men jag har ju trots allt haft det sedan releasedagen så det var minst sagt på tiden. Anledning till att det tagit sån tid är ju inte heller att det är långt (tyvärr) utan att jag knappt har spelat någonting på sista tiden, inte för mig själv i varje fall. Men men, det är något som jag kan fundera kring senare för nu ska det skrivas om Kratos sista jakt efter hämnd på Zeus och de andra grekiska gudarna.

Egentligen så är väl det mesta sagt om #God of War III. Det har hyllats något kopiöst över hela spelvärlden och på det stora hela så kan jag inte göra annat än hålla med. Visuellt är det ingenting annat än fantastiskt med grym detaljrikedom, snygga effekter och kanske framförallt en skala som inte går utanpå det mesta. Många gånger under spelets gång kunde jag se något långt där borta som rörde sig för att en kvart senare inse att jag nu är på den plats som jag tidigare bara kunde se. Allting är massivt verkligen massivt men det sker som sagt inte på bekostnad av finliret.

Spelmekaniskt är det mesta sig likt. Kratos har några nya knep och vapen att tillgå men det mesta känns igen från övriga delar så har du spelat någon av dem så kommer du snabbt finna dig tillrätta. Att det är såpass intakt är emellertid inte bara bra för är det någonstans där jag tycker att GoW-spelen har legat efter sina (japanska) konkurrenter. De har aldrig ställt några större krav på dig som spelar utan du har kunnat klara av i princip alla situationer med en stor dos buttonmashing, och så är det även nu. Självklart kan du använda dig av mer avancerade tekniker och det kanske är ett krav när spelar igenom det svårighetsgraden du låser upp efter första genomspelandet, men första gången är det bara att hamra på. Sen finns givetvis de lika älskade som hatade QTE-sekvenserna kvar och även om det kan kännas trist med dem så har jag svårt att se hur de hade kunnat få ihop de imponerade stridssekvenserna utan dem.

Går vi sedan över till handlingen så är det även där brist på saker att rapportera vilket jag verkligen gillar. Jag har alltid tyckt om storyn i God of War-serien och jag har alltid tyckt att Kratos har varit en rätt intressant huvudperson. Han är ju ingen snäll hjälte och även om det blir allt vanligare med den typen av antihjältar så tar Kratos det längre än de flesta. Så ja, du kan förvänta dig mycket ilska, våld och diskussioner om hämnd hit och hämnd dit - precis som det ska vara helt enkelt.

Sen så ska man väl kanske säga något om våldet också eftersom spelet har fått väldigt mycket uppmärksamhet tack vare (eller på grund av) det. Våldet är minst sagt påtagligt i spelet och det är både blodigt och äckligt. Alla har väl sett sekvensen där Kratos sliter huvudet av Helios för att få en perfekt lampa och det ger en ganska rättvis bild av hur spelet är. Jag skulle definitivt inte låta ett barn spela det här, men även om våldet kanske kan kännas överdrivet i vissa lägen så känns det inte opassande eller påklistrat för sakens skull. Det är en pusselbit i det pussel som bygger upp spelets stämning och även om den stora mängden blod och inälvor säkerligen inte nödvändig så skulle jag inte vara utan den. Den får en att känna sig lite extra badass helt enkelt och det är precis så man ska känna när man lirar GoW.

Nåväl, nu är det över som sagt och nu återstår det bara att det jag velat göra sedan jag började spela det nämligen att se på allt "Behind the scenes"-material som man fick med på skivan. Tycker alla spel borde komma med sånt, är ju riktigt intressant att se. Kommentarsspår vore ju också lite tufft, undrar om det kommer någon gång? Och sen måste man ju komma fram till vilket spel man ska spela härnäst... #Heavy Rain ser ju lockande ut i hyllan tex

#blogg