Spring för (det odöda) livet

Jag var ensam hemma ikväll. Så självklart passade jag på att släcka ner lägenheten, krypa in under filten och mysa med Resident Evil till spelkuben. Efter att ha blivit rejält akterseglad av motståndet första gången så har det känts som att jag haft kontrollen under det andra försöket - tills idag vill säga.

Det är en oskriven lag i Resident Evil-kretsar att zombies som blivit sönderpumpade av hagelbössor och lämnar en våt blodpöl efter sig är ute ur leken. Slut. Finito. Så har det varit och så, tänker man, ska det förbli.

Nä, nä, nä. Kubens variant av survival horror skruvar till reglerna lite som den vill. När jag i godan ro promenerade genom de, tyckte jag, ganska ofarliga korridorerna hände allt på en gång. Inom loppet av en sekund var jag jagad av två zombiesar som hade vaknat från de döda (igen alltså). Och som om det inte var nog så sprang, nej, rusade de i vild kalabalik. Maken till orättvisa får man leta efter. Här har jag pumpat döingarna med värdefull bly till bristningsgränsen och så fortsätter de. Skämmes ta mig faen!

Nu sätter jag mitt hopp till att hitta en liten tändare så att jag kan elda upp de odöda krypen. Det borde göra susen.

[ia=22280; large]

#blogg