Gräsligt
Sorry för det dåliga skämtet men det är sent på kvällen och efter en lång arbetsdag har jag nu slut på fantasi. Jag redigerar mig fortfarande igenom helgens fotografier och även om det börjar sina så smått på de där "fantastiska" bilderna som "måste" redigeras så känns det ändå som att jag kan klappa mig själv på axeln och känna mig nöjd med vad jag fått. Jag ökar på antalet bilder värda att spara och visa upp för varje gång jag ger mig ut och det är en skön känsla. Utvecklingen går framåt vilket är ett måste för att jag inte ska tröttna.
<a href="http://www.flickr.com/photos/29699099@N02/5076287360/" title="Vass // Reed by manuel ek, on Flickr"><img src="http://farm5.static.flickr.com/4018/5076287360_2afbc31320.jpg" width="500" height="354" alt="Vass // Reed" /></a>
Den här bilden är tagen i marknivå med Live-View påslaget. Det betyder att jag varit för lat för att sätta knäna i den blöta sanden och tittat genom sökaren då jag tog bilden, utan har istället använt mig av skärmen för att komponera och sätta fokus, med knäna på behörigt avstånd från smuts och väta.
Gammal man som jag nu är måste jag ju tänka på lederna och jag känner mig ganska nöjd med att inte reta mig själv för det så många andra har ju möjlighet att göra det istället!
På tal om Live-View så kan det vara en guds gåva till fotografen. Att ha möjlighet till detta innebär stor lättnad vid t ex macrofotografering eller bara för att hjälpa till att hålla horisonten rät (inte vad jag är bäst på annars, verkar som att hela jag är sned). Nu innebär ju inte Live-View att man måste stå sådär som gubbarna på stan, bakåtlutade och gärna lite i spagat, vilandes sina små puttenuttiga kompaktkameror på ölmagen... allt för att få bästa skärpa!!! Herregud, köp ett stativ!
Skämt åsido, det hjälper verkligen till...
Ikväll gick jag med i Metro Photo Challenge... nej det har inget med att radion pumpar ut en skitfånig röst som uppmanar alla med ölmage och kompaktkamera att ta sig ut för att föreviga sin omvärld.. för det är ju inte jag! Jag har ju mycket högre ambitioner än så, viljan att slå mig fram i den hårda fotografvärlden, göra karriär och bli snuskigt rik så som vissa flickfotografer, skriva en bok och åka limousine... eller i alla fall få gå före i kön på Konsum. Metro Photo Challenge var det ja, tävlingen där man kan få sin bild publicerad i miljoner länder, förevigat i folks medvetande. Den är jag med i, så se nu till att rösta också! (manuelekfotograf) kallar jag mig. Nämnde jag bristen på fantasi?
Något som faktiskt är riktigt kul, på riktigt nu alltså. Är att jag blir publicerad i fototidning för andra gången i min karriär. Det är Fotosidan Magasin som väljer att publicera mig i nästa nummer (November). Det är toppenroligt och en rejält gott betyg med tanke på hur många som försöker få med en bild där. Jag vet inte vilken av de 3-5 bilder jag skickade in som de valt ut så det är med spänning jag väntar in tidningen i handeln.
Sov gott älskade vänner, i morgon är det onsdag!