70-200/2.8 IS L
Äntligen tillbaka från service!!
Då fattas ju bara att ta en höstpromenad med den för att se vad den presterar. Nu vet jag ju sedan innan hur bra den är och dagens promenix gav mig inte anledning att tycka annat. Att plåta med teleoptik är lite annorlunda än med vidvinklig optik (på många sätt) men framförallt märker jag skillnaden i skärpedjup och bakgrundsoskärpa. Ett tele komprimerar vad du ser och gör att saker på djupet trängs ihop. Avståndet mellan sakerna i bakgrunden ser ut att vara mindre helt enkelt. Skärpedjup blir också kortare och du får trevligare bakgrundsoskärpa (bokeh) i många fall. Man använder ju med fördel teleoptik till porträtt för att man så lätt isolerar personen från bakgrunden. Skönt också att slippa krypa rakt upp i nyllet på någon som man skulle behöva göra med exempelvis en 35mm.
Ett annat användningsområde för en 70-200 är landskap och natur. Den är alldeles för kort för djurliv, då du behöver ha riktigt långa avstånd mellan dig och djuret för att inte skrämma det. Men för ett tight utsnitt av natur/landskap funkar den perfekt. Se nedan.
<a href="http://www.flickr.com/photos/29699099@N02/5083553130/" title="Autumn trees in Malmö by manuel ek, on Flickr"><img src="http://farm5.static.flickr.com/4129/5083553130_ab3fbcdb3a_z.j..." width="427" height="640" alt="Autumn trees in Malmö" /></a>
EXIF:
Slutartid: 1/500
ISO: 100
Bländare: 2.8
Brännvidd: 95mm
Bilden är tagen ca 80-90m avstånd och ger ett fint utsnitt samt en trevlig bakgrundsoskärpa. Man ser att det är skog i bakgrunden men den stör inte med en massa detaljer. Hade jag gått ännu längre ifrån och använt mig av en längre brännvidd 150-200mm så hade jag fått ännu färre detaljer i bakgrunden och trädet hade framträtt ännu tydligare från bakgrunden. Kan vara lite roligt att experimentera med faktiskt, man börjar långt borta och tar en bild, sen flyttar man sig närmre men zoomar ut så att man behåller samma utsnitt, bilden kommer förändras och du märker bland annat att detaljer i bakgrund/förgrund kommer fram på ett annat sätt.
Många studiofotografer använder just 70-200 som porträttoptik och även om jag inte har så mycket egen erfarenhet av det så kan jag tänka mig att de gör det just för att kunna isolera ett ansikte eller en person från bakgrunden. I en studio har man ju inte ofta möjlighet att placera modellen med 30 meter till bakgrunden utan det rör sig om bara några meter och då blir ju nyttan enorm om man kan blurra ut bakgrunden redan på så kort avstånd. Här hjälper såklart även den stora bländaren till (2.8) som gör att skärpedjupet blir så himla kort.