Sömn (och hur viktigt det egentligen är)
I en stund av inspiration och med en tanke om att hjälpa andra (samt under influensen som följer med tre glas romspetsad Blossaglögg, bör väl tilläggas) fick jag för mig att penna det här blogginlägget. Om det i nyktert tillstånd sedan visar sig att det bara var svammel, det som nu faller över mina digitala läppar, ber jag om ursäkt. I skrivande stund känner jag dock att jag har någonting viktigt att säga.
Jag har nämligen ställts inför ett uppvaknande i ordets fulla bemärkelse.
Ända sedan högstadieålder har jag sovit extremt dåligt. Jag har suttit uppe mest hela natten varje natt och tillgodogjort mig så mycket skräpkultur jag bara kunnat. Kanske för att världen till vardags är så avromantiserad (åtminstone i mina ögon) och för att jag - kanske mer än de flesta andra - velat fly från någonting. Men ändå. Jag vill tro att det har gett mig någonting - alla de långa nätterna av idogt läsande av obskyra forum tillägnade någon snäppet mer obskyr tv-serie, de uttömmande marathonsessionerna med diverse spel och det aldrig blinkande ögat riktat mot Youtube, på jakt efter nya roliga internetfenomen att visa för kompisarna. Allt det där som av riktiga vuxna kallas för "tjafs" och "en himla fason".
Här kommer ett erkännande: jag hade 33 procents frånvaro i gymnasiet. Mycket på grund av min bristfälliga sömn. Jag vill tro att det gett mig någonting, att det gjort mig till den jag är idag. Och att det i sin tur är någonting bra.
Samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att det inte kommer att hålla för alltid. De senaste veckorna har jag mer och mer hittat in i en rytm. Samtidigt som jag jobbat mer än på väldigt länge har jag kommit att uppskatta både jobbet och de där stunderna av fritid med tv-serier, film och slöspelande mycket mer än förut. Allt av den enkla anledning att jag sedan tre-fyra veckor tillbaka sover minst 6 timmar per natt. Det har förändrat min värld (på riktigt) och gett mig en helt ny energi. Jag kommer inte ihåg när jag senast kände mig så här vaken och alert under dygnets ljusa timmar.
Jag kan bara hoppas att jag fortsätter hålla takten.
Somliga kommer att påstå att jag enbart pekar på det uppenbara: att en god natts sömn är nödvändigt för att fungera någorlunda i det vi kallar samhället. Samtidigt är det inte helt elementärt. Inte för alla. Jag är född in i en generation (årgång -88, om någon undrar) vars möjligheter att sysselsätta sig även efter det att solen gått ner aldrig tidigare skådats. Jag talar naturligtvis om internet. För mig har det blivit ett beroende. Jag vill ständigt sitta vaken inpå vargatimmen och läsa, titta och spela mig till ett, i mina sömnberövade ögon, bättre jag.
Jag vet också att det de facto blivit ett beroende för många jag känner, som liksom mig i slutändan mått dåligt av det. Någonstans här kommer vi till det allvarliga i mitt inlägg. Jag har inte mått särskilt bra det senaste året. Alls. Med facit i hand inser jag att det till stor del handlat om att jag sovit för lite. Nu sover jag bra, och mår för första gången på länge riktigt bra. Jag hoppas för allt i världen att jag inte låter högfärdig nu. Jag hoppas bara att om du som jag en gång hamnat i den här sitsen blir hjälpt av det jag skriver nu. Att du kan förmå dig att ta dig ur den och inse ditt eget bästa, förhoppningsvis lite kvickare än vad jag gjorde.
Nu håller jag tummarna för att det här är en trend som håller i sig. Att jag kan hålla mitt löfte till mig själv att sällan eller aldrig mer gå och lägga mig efter 00.00 på en vardag. Det är med en förhoppning om att du som läser det här - och särskilt du som likt mig har råkat ut för sömnsvårigheter - inser vikten av dagens tema: att sova. Man hinner med allt det andra också, jag lovar.
Sömn är viktigt.
God natt, och lycka till!