Up in the air
Spenderar ännu en helg i Täby med familjen. Främsta anledning är för att min mor behöver hjälp med att installera om datorn, men som vanligt kombineras ju det med att träffa nära och kära som senaste tillskottet i familjen min brorson William. Ofta brukar dessa besök resultera i ett besök hos videobutiken där vi gör något så gammalmodigt som hyr en film och så blev även fallet denna gång. Eftersom jag var den som fick välja film så blev det en rulle som jag velat se länge - Up in the air.
Jag tyckte att den såg ut som en film jag skulle gilla redan första gången jag såg trailern och det trots att det inte är en film som gör sig särskilt bra som trailer. Den handlar ju om hur George Clooneys karaktär omvärderar sitt liv och vad som är viktigt i det och det är nog svårt att få det att se särskilt intressant eller fängslande ut. Min personliga smak passar det dock helt perfekt. Jag gillar det lågmälda och "mänskliga". Nu innebär inte det att jag inte gillar rena verklighetsflykter, det betyder bara att jag inte enbart gillar den typen utav filmer utan även såna som av många säkert klassas som tråkiga och sega.
Hursom så levde filmen upp tll mina förväntingar och det med råge. Lätt en av de bästa jag sett i år och det är den just för att den är sådär lågmäld och mänsklig som jag hoppades på. Handligen är inte heller särskilt avancerad. George Clooney spelar en man med närmare 300 flygdagar om året vilket han tvingas till eftersom hans jobb är att resa till olika företag och avskeda folk. Detta gör det givetvis svårt för honom att ha några meningsfulla relationer överhuvudtaget vilket han är full tillfreds med tills han träffar två kvinnor - en som är hans nya kollega och en som är som honom.
Visst är det lite speciellt med en kille som reser närmare 300 dagar om året, men funderingarna som väcks och relationerna han har (eller avsaknaden av dem) är nog sådant som vi alla går igenom på ett eller annat sätt. Nu ska man väl inte komma här och påstå att det är en djup film (hatar förresten ordet djup för att beskriva en film), men den har helt klart förmågan att få filmtittaren att fundera på saker och ting. Jag gillar också att det inte är en sån där total feel good-film där alla blir lyckliga och glada utan det hela känns realistiskt vilket gör det hela extra tänkvärt.
Sen är den ju självklart välgjord och välspelad på alla sätt och vis, det är ju grunden i en bra film. Clooney levererar som alltid i huvudrollen, men det är faktiskt birollsinnehavarna som skiner mest och jag blev inte alls förvånad när jag läste att filmen fått flera Oscars-nomineringar däribland regi och just biroller. Den vann visst inget, men nomineringarna var i varje fall välförtjänta i mina ögon
Så har du möjligheten att se Up in the air någon gång så rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Det är inte någon film som kommer gå till filmhistorien, men det vore ändå synd och skam att missa den.