Upplösningen

Det kanske inte framgick i det förra inlägget (var väl inne i kärleksdimman då eller nåt), men efter ett tag blev jag lite misstänksam mot hela den här telefonnummersgrejen. Tjejen som gav mig numret satt med en kompis och det fnittrades en hel del under tiden plus att hon sa "Don´t forget to call the girl on your napkin" istället för "call me".

Så jag bestämde mig för att inte ta det hela så seriöst, i tron om att det nog var en "Jag-ger-en-random-snubbe-numret-till-en-kompis-så-att-han-härjar-lite-med-henne"-grej. Mer eller mindre seriöst skickade jag därför ett sms igår och frågade om hon ville följa med mig på en metalkonsert senare på kvällen. Hade det varit en metalbrud hade det kunnat bli den bästa första dejten ever.

Svaret jag får tillbaka är "who is this?". Skickar att jag är snubben vars telefonnummer du gav i matsalen för några dar sen.

Hon ringer upp. Hilarity ensues.

-Hi, this is Jenna.
-Hey.
-The phone number you got wasn´t supposed to be for me, it was actually supposed to be for my friends that you met in the dining hall (min teori stämmer).
-Ok.
-Would you like to fuck them? (skratt i bakgrunden)
-Probably, yeah.
-They got very clean vaginas, no herpes or anything.
-Sounds good.
-I´ll text you their names and you can hook up with them on facebook.
-Alright, bye.
-Bye.

Det där sms:et kom aldrig, inte direkt oväntat. Men kul att det var en tjej med humor man fick prata med iallafall.

Och nej,jag är inte särskilt ledsen över det här. Faktum är att medans jag fortfarande trodde att hela grejen "var sann" så var en av mina första tankar "Fan, ska man få ett jobbigt långdistansförhållande på halsen nu då eller?".

Men å andra sidan så är ju en ren vagina inte heller fel...

#blogg