Ett tankefrö
Jag såg om Inception i helgen och trots att Nolan gjorde mig lite besviken på komplexiteten, det är ju ingen ny Memento, är det ändå en rejält bra film. Spänningen höll i sig även andra sittningen och jag kunde koncentrera mig på att hitta detaljer som ändå går att vrida och vända på, förutom den självklara slutscenen. Om du inte har sett den kan du sluta läsa nu.
<img src="http://blastr.com/assets_c/2010/08/InceptionTop-thumb-550x300..." width="400">
- Cobb får aldrig snurra klart i badrumsscenen när han blir avbruten av Saito så vi får inte veta om han drömmer eller inte.
- Hans totem är dessutom inte hans eget, utan Mals så hur kan vi/han veta att det beter sig korrekt?
- Saito använder uttrycket "To take a leap of faith" när han överraskar Cobb och Arthur i helikoptern, vilket Cobb sa till Mal tidigare. Projicering?
- Ariadne återskapar en bro som återanvänds flitigt som miljö när Cobb och Mals tid i limbo visas. Coincidence, I think not!
- Vi får aldrig veta hur Cobb och Saito tar sig tillbaka från limbo
Kort sagt, jag tror Cobb - som en gång i tiden var en väldigt begåvad arkitekt - lyckas konstrurera en så pass avancerat värld i syfte att få komma tillbaka till det liv han förlorat så att han till slut lurar sig själv. Han drömmer.
Fotnot: figthingscenen i korridoren men Joseph Gordon-Levitt är helt fenomenal!
Jag gillade inte att karaktärerna hela tiden förklarade för varandra vad de skulle göra. Tänk dig om man satt på ett arkitektkontor och kollegan sa:
"Nu tar jag fram en linjal, nu lägger jag linjalen på ett papper, nu tar jag en penna och drar ett steck med hjälp av linjalen..." osv...
Den linjalen skulle hamna på ett ställe där solen inte skiner.
Konceptet bäddar ju för en lika smart film som Memento men det är möjligt att de inte vågade vrida upp det till 11 i rädsla att tappa biopubliken efter fem minuter.