Affe bloggar (bonus: könsord)!
Jag såg nyligen att Alfred Holmgren bloggar på Blog'em Up, och inte lite heller. Och hans senaste blogg är något jag själv tänkt skriva en rad om, men nu behövs ju inte det. Läs hans utmärkta text om <i>Red Dead Redemption</i> iställlet.
Fast okej, jag kan inte motstå att kommentera lite. <i>RDR</i> är Rockstars bästa spel hittills. Kanske för att spelets hjälte faktiskt passar ihop med det du gör när du spelar, till skillnad från alla deras andra spelhjältar, som verkar ha en moral som skiljer sig radikalt från 99% av spelarna - åtminstone framför Xboxen. Och framför allt är det den där vändningen i slutet, epilogen som fullkomligt krossar alla som spelar den. Det har precis lagom många instoppade storyelement för att du ska förlora dig i dess dammiga, skitiga värld och ignorera att det i likhet med alla andra Rockstar-spel är en bra bit under medel rent spelmekaniskt. Knapp-onanera som en hormonstinn trettonåring för att galoppera! jättebra idé!
Men det jag hakat upp mig på, precis som <b>den gode herr Holmgren</b>, är att det här inte alls är som en film. Det är istället ett exempel på hur man berättar en fantastisk historia med ett spel, med hjälp av dess unika egenskaper och möjligheter. Det finns fler exempel på spel som lyckas med detta, och oförtjänt för omdömet "nästan som en film"; <i>Beyond Good & Evil</i>, <i>Assassins Creed 2</i> och <i>Heavy Rain</i> till exempel. Alla tre hade sugit mängder av grisballe som filmer, men är otroliga, storybaserade upplevelser som spel. Och fulla av utfyllnad också, men det beror på att <b>du och dina kompisar gnäller</b> om att spel måste vara över 15 timmar långa för att vara värda att spela. Och detsamma gäller för <i>Red Dead Redemption</i>: Det hade inte alls blivit en bra film. <b>Det hade nog blivit den sämsta westernfilm du någonsin sett</b>. Och det är delvis därför det är ett så otroligt bra spel.