RPG, FPS, COD
Jag har tagit på mig ett beredningsjobb under julledigheterna. Jag sitter och strukturerar upp artikelnummer åt ett företag. Det enda jag kan säga är att det blir en jävla massa siffror.
Redan efter två dagar känner jag mig lika irriterad på siffror som Mason i Black Ops. Man kan ju hoppas att det finns fler likheter mellan mitt jobb och denne actionfest, så att mitt jullov blir lite mer innehållsrikt.
På tal om Black Ops, satt jag och tänkte på just Call of Duty-serien. Jag har spelat alla spel som kommit ut till PC och är stolt ägare till alla utom World at War. Jag tror att spelserien påverkat mitt sett att se på spel som ingen annan spelserie har gjort.
De två första spelen är vad jag tänker på när jag hör Call of Duty. Till skillnad från andra singleplayer-spel från samma tid fick jag känslan att jag var en soldat i mängden. Samtidigt gav de mig en tajt actionupplevelse.
Jag vill också säga att namnet på speltiteln Call of Duty dog för mig efter det andra spelet i serien.
Del tre har jag inte spelat så jag hoppar raskt vidare till CoD 4 Modern Warfare.
Visst var detta en av de bästa actionupplevelser som jag har stött på i spelväg men det var långt ifrån det CoD som jag lärt mig älska. Spelsättet var likt de tidigare spelen med lite förbättringar här och där men känslan över namnet Call of Duty hade försvunnit.
Det var inte längre ett superbt andra världskriget- spel utan hade förvandlats till något annat.
Som tiden gick testade jag ungefär ett år senare World at War. Äntligen var serien tillbaka till sina rötter men Treyarch lyckades inte fånga mig på samma sätt som de två inledande spelen. Jag spelade iofs. bara hos kompisar, men jag fångades inte direkt som de tidigare spelen.
Modern Warfare 2 lanserades ett år senare och jag kollade glatt på medans Infinitiv Ward stod och sparkade på mitt älskade varumärke. Singleplayer-kampanjen var ok, likväl Multiplayer, men miltals vis bort från CoD:s begynnelse.
För några veckor sen släpptes Black ops. Efter spelat igenom kampanjen, som jag blev positivt överraskad över, och lite i multiplayer slog det mig att CoD inte längre är ett namn på ett spel utan ett namn på en nyskapad genre.
Så fort jag hör CoD vet jag vad jag kan förvänta mig. En singleplayer-kampanj som kommer underhålla mig i cirka 9 timmar där jag får uppleva en blandning på upplevelser den ena mer actionpackad än den andra. Jag vet att jag kommer bli underhållen under spelets tid och få ett par minnesvärda ögonblick men jag kommer inte återvända på åtminstone ett par år. Multiplayerdelen kommer vara minst lika actionfylld och jag vet vad jag kan förvänta mig i form av belöningar och vapenkänsla.
Så för min del får de gärna fortsätta släppa spel i CoD-genren . Så länge de erbjuder mig den action jag har fått av de tidigare spelen och att de slutar använda Call of Duty som speltitel.
Call of Duty är en andra världskriget klassiker och inget mer. Åtminstone inte för mig.