God, kärleksfull - och lite kommersiell - jul

Så har jag återvänt från julfirande och (onödigt) spännande tågfärder med SJ. Men allt gick väl. Julen var var lika fin som den var vit och den traditionella julskinkan smakade lite gott som den mer radikala "jullasagnen". Och tomten, ja, han var lika snuskigt givmild som i fjol.

Julen 2010 gick till historien som "julen då Fredriks ömma moder blev spritt språngande köpgalen". Jag och Simon öppnade paket med Ratchet & Clank, New Super Mario Bros. Wii, Uncharted 2 och så vidare. Läs allt om den sinnesrubbade upplevelsen här.

I år ville kära lilla mor inte vara sämre. Alan Wake, Heavy Rain, God of War III och Donkey Kong Country Returns. Kära hjärtanes. Lägg till ett knippe spel jag och Simon köpte till varandra så hamnade en försvarlig mängd dyrgripar i resväskan på väg hem. Spel är det roligaste som finns. Punkt. Och jag är tacksam för ännu en fin jul med mycket kärlek och klappar. Punkt två. Och min pappa då? Jo, han är minst lika snäll som kära mor. Problemet är att han knappt vet vad spel är för något, så mamma sköter klappköpandet. Punkt tre.

Men... man tycker ju att sådana fantastiskt vassa spel kräver något annat än den tjocka 30-tummaren som har hängt med alldeles för länge nu. Mitt svar på det? Det får ni se i morgon. Men jag kan säga som så att sparkontot hos familjen Eriksson-Karlsson gapar ekande tomt numera...

[ia=24184; large]
Bortskämd två punkt noll.

#blogg