Haroun and the Sea of Stories
Sitter just nu på ett café där en hörna pryds med en bokhylletapet (Gildas vid Nytorget) så jag tänkte vad passar då bättre än att skriva om den senaste boken jag har läst? Förmodligen rätt mycket, men eftersom jag inte orkar lägga ner någon tankekraft på att komma på något roligare så får det helt enkelt bli en liten text om Haroun and the Sea of Stories.
Har du inte hört talas om boken så är det ingenting att skämmas över. Jag hade aldrig hört ett pip om den förrän min syster föreslog den för mig och jag blev därför lite förvånad då jag upptäckte att den var skriven av Salman Rushdie - mannen bakom den berömda boken Satansverserna - och då borde man ju hört den nämnas någon gång. Hursomhelst så tänkte jag först att det här skulle bli en tung bok, men min syster försäkrade mig om att så inte var fallet utan att det var en sagoberättelse som lockar fram ett leende och får en på bättre humör. Grymt tänkte jag eftersom min senaste bok inte var särskilt positiv av sig och slängde mig in i den.
[ia=24199; large]
Redan efter några sidor insåg jag att min syster hade rätt, det här var verkligen inte vad jag förväntat mig av Rushdie. Boken handlar om Haroun (no shit) som är son till en landets mest berömda sagoberättare Rashid och bor i en stad som inte längre har något namn och som producerar olycka. Rashid och Haroun är den enda som kan hålla humöret uppe i staden, men när frun/mamman rymmer med grannen Sengupta börjar Haroun tvivla på sagornas relevans vilket får pappan att tappa sin förmåga.
Det är startskottet på en smått fantastisk resa som tar far och son till världen som förser vår värld med sagor och berättelser eftersom de skapas där i sagornas hav och smälter samma i olika strömmar för att hela tiden bilda nya historier. Väl där inser de att även den världen av hotad av personer/varelser som inte kan se påhittade berättelser som inte kan se något gott i dem och därför gör allt de kan för att förgifta sagornas hav och därigenom göra världen stum.
Tillsammans med några nya annorlunda vänner som lever för historierna och havet tvingas Haroun och Rashid att ta till vapen för att skydda sagorna. Jag ska nu inte avslöja hur det här går, men jag kan säga att den är en både fascinerande och underhållande berättelse som även om den kan läsas av barn även har budskap som är viktiga att tänka på. Människorna i världen kontrolleras tex genom att de inte får ta del av berättelser, det fria ordet, och de tyngs ner av detta tills de får möjligheten att uttrycka sig fritt och först då kan de ta tillbaka makten de förtjänar.
En bok som är väl värd att läsa är det i alla fall och även om jag läste den på engelska så finns den också på svenska så har du något barn i närheten som behöver något att läsa så kan jag varmt rekommendera Haroun and the Sea of Stories. Det är inte bara historien som är anpassad till en yngre publik (Rushdie skrev den visst så på uppmaning från sin son) utan även språket som är lätt att hänga med i. Skulle jag ge den ett betyg skulle det nog bli 4/5 och även om historien kanske inte tilltalar dig så är det som min syster hade skrivit i en post it som satt i boken - du kommer i varje fall kunna säga att du läst en bok av Salman Rushdie