Joe Satriani - Light Years Away

Medlem
Joe Satriani - Light Years Away

Joe Satriani, mannen med flinten, brillorna och sina Ibanez JS gitarrer. Det sägs att han bestämde sig för att bli gitarrist precis efter att Jimi Hendrix avled, han ville hedra en gitarrhjälte genom att själv inspirera folk med sina gitarrkonster. Man kan inte direkt säga att han har misslyckats heller, han har tränat upp legender som Steve Vai, Kirk Hammett, Andy Timmons med flera. Hans solokarriär har inte varit så pjåkig den heller, han har sålt drygt 10 miljoner album världen över och är en vida erkänd gitarrvirtuos. Influerad av storheter som Hendrix, Holdsworth och Clapton så är han kanske inte den mest extrema gitarrist därute, men en förebild för väldigt många. Satriani är lite mer åt funk/bluesrock hållet, med klassiker som "Satch Boogie" (Satch är hans smeknamn bland vänner och fans) och Surfing with the Alien i bagaget.

Jag själv växte upp med Satriani som gitarridol, lyssnade och övade mycket till hans album från 80- och 90-talet. Han är känd för sin lite mer avslappnade stil, och sin breda teknik, eller som jag brukar säga: en John Petrucci utan amfetamin och anabola steorider. Kanske mest känd är han för sina lekar med svajarmen, snabba legato pull-on/offs och pitch axis teorin. Produktiv är han i alla fall, och jag tänkte bjuda på en låt från det nyaste albumet, som är ganska skön, men inte märkvärdig på något sätt - det är Satriani helt enkelt. Avslappnat, svängigt och allmänt härligt.

En gitarrvirtuos som alla kan uppskatta, inte bara gitarrister.

#blogg

Joe Satriani - Light Years Away

Den här låten har jag lyssnat mycket på, köpte plattan så fort den kom ut; Satch har fortfarande "det"...


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Han har verkligen fortfarande "det". Riktig go känsla har han.

Medlem

Jag gillar också Joe Satriani, jag är inte så mycket för extrema gitarrister som t.ex. Michael Angelo Batio, utan mer gitarrvirtuoser som har lite feeling i sina låtar och framföranden.

Andra gitarrvirtuoser som jag gillar, som inte är elektriska är ju Tommy Emmanuel, Jimmy Rosenberg och bland annat Andy McKee.


signatur
Medlem

Kul att höra om Joe Satriani via FZ Var minst sagt oväntat för mig som gammal Satriani-nörd att se detta inlägg på en spelsida, blogg eller ej...
Jag gillar JS för hans rättframhet - han skriver sällan 'svår' musik, och det är överlag väldigt sångbart och lättillgängligt. (tror faktiskt han låg på topplistorna med "Always with me, always with you"). Personligen tror jag inte på ngn slags motsatsförhållande mellan teknik och känsla i en musiker. Det ena kan alltid tjäna det andra om man vet vad man vill! På samma sätt är inte det ena en ursäkt för bristen på det andra. (känner mig väldigt vis just nu)
Det enda jag kan tröttna på med Satch är att hans improvisationer överlag är väldigt likartade. Sen låter det ju rätt bra i sig (hehe) men jag skulle vilja höra honom kliva utanför den ramen.

Medlem

Ramrod - Andy McKee är underbar.

Jaaakob - Jäkligt kul att du råkade svänga förbi! Ja, Always with me, always with you och Summer Song låg rätt bra till, men han har alltid haft en låt från varje album som legat rätt bra till. Det finns ett ordsråk som går runt bland musiker: "En Jazzgitarrist spelar 300 ackord för 3 personer, medan en Bluesgitarrist spelar 3 ackord för 300 personer", och det ligger något i det. Ibland är det det simplaste som låter bäst helt enkelt, utan att göra det komplicerat, det är en konst det med.

Jag ska slänga ut nån mer imorgon, en livevideo där han håller sig fräsch i tonaliteten hela tiden, vill jag påstå. Men jag förstår vad du menar, ibland så känner man att han drar solar på samma sätt, fast med olika effekter ibland. Trots det tycker jag att han är en av de mer kompletta gitarristerna där ute.

"Flying in a blue dream", kommer han enligt mig aldrig "slå", men så är det ibland, man får in en riktig fullträff.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Den har jag lyssnat på för mycket känns det som, den kom ju ut 1989, inte så konstigt att den är bra

Medlem

@73mpl4r
Kul att få diskutera ens största intresse när man när sitt näst största intresse, hehe win win liksom.

Jag är av den åsikten att man ska försöka få det komplicerade, om man känner för att skriva musik så, att låta enkelt och så lättlyssnat som möjligt. Det är ju lättare sagt än gjort, men det går med en hel del övning och kunskap. Att göra saker svårlyssnade för sakens skull är jag verkligen ingen vän av.
Det finns en poäng i liknelsen med jazz- och bluesgitarristen, men det är ju också en sanning med modifikation. Slänger jag på ett stycke med en operasångare jag tycker är bra får jag i allmänhet väldigt lite förståelse av mina medlyssnare (som ej lyssnar på opera). Det man inte får glömma är att det spelar in en hel del vad man växt upp med för musik omkring sig. Hade jag växt upp i gettot hade jag förmodligen inte kommit på att jag ville sjunga/lyssna på klassisk musik vilket jag har idag.
Oh well. /rant

Medlem

Jag tror att det är de flesta kompositörers mål, att få sin musik så lättillgänglig som möjligt, hur avancerad den än är. Det är det man märker skillnad på många mer "avancerade" band också, många av de större progressiva banden "maskerar" sina komplexa kompositioner på ett sånt sätt att det för gemene man kanske inte blir någon större skillnad mot en vanlig låt i 4/4. Till skillnad mot dom mest extrema banden, som bara vill att deras musik ska ha en liten skara lyssnare, och vara svårlyssnad och udda.

Självklart har det med bakgrund att göra också, men varför är pop så populärt idag? För att kompositionerna är mindre krävande, eller för att det spelas på radio? Det är nog ungefär samma sak som om en polare skulle visa mig en film med balett eller teater, jämfört med en actionfilm vill jag tänka mig. Men nu gillar jag opera också till viss del. Sjunger du opera också? Kul isåfall.

1
Skriv svar